Jag vill tacka för de snälla kommentarerna jag fick till inlägget igår. Fattar ni hur mycket det betyder? Jag hoppas verkligen det. Idag mår jag bättre. Sov gott och länge inatt och kände mig riktigt utvilad när jag vaknade av en superlycklig Vilda som hade lagt sig tvärs över sängen och sparkade mig i ryggen. Underbara, fina, glada lilla Vilda.. att ett sådant litet knyte kan göra en så lycklig känns övermäktigt stundtals. Varför har vi haft en sådan tur?

Idag träffade jag läkaren ang. min vikt. Min erfarenhet av vården här i vår lilla byhåla är inte den bästa, så jag var inställd på att frå träffa ett riktigt rikspucko (vanligtvis får man tyvärr det). Vilken läkare jag fick träffa. Trevlig, glad och positiv. Hela hans attityd liksom "andades" lugn, och han förstod mig när jag sa att jag inte orkar med att leva i min stora kropp längre. Det är inte jag. Bara ett fettigt skal som jag haft allt för länge nu. Vi pratade lite om matvanor, och han klämde och kände på min mage, lyssnade på lungorna och hjärtat och tog blodtryck. Fick berätta lite om min familjehistoria, och redan där ser man att jag liksom har fått övervikten "på köpet". Min pappa har gjort en [GBP] och i princip alla på den sidan av släkten är mer eller mindre överviktiga.

Läkaren skrev ut [Reductil] som jag ska äta i två veckor, och sedan komma tillbaka för att ta blodtryck, kolla vikten och prata om hur det känns. Fungerar inte medicinen "som den ska" så sa han att han kommer remittera mig till Danderyds Motviktsenhet. Jag hoppas att det kommer att ge mig en skjuts på vägen, jag förväntar mig såklart inte att detta kommer att bli lätt. Jag vill bara ha lite hjälp, tycker inte att det är något fel i att ta ett preparat som är väl dokumenterat och har hjälpt tusentals andra överviktiga. Så jag håller tummarna. Nu börjar det på riktigt!