Livet på BB

Varför fastnar jag alltid framför den serien?! Kan liksom inte låta bli att titta på den. Jag längtar som en dåre tills jag också ligger där och har svinont. Ajm ready when you are lillebror! Om en månad är du färdigbakad, gör oss gärna sällskap utanför magen då. :)

Förlossningsberättelse.

Här kommer min förlossningsberättelse. :)

Under natten till söndag den 8 mars
(BF-datumet) så vaknade jag av en mensvärksliknande känsla som höll i sig i några minuter och försvann och kom tillbaka.. Verkligen en sån där molande aj-känsla. Gick upp och tog alvedon som lindrade lite, men jag kunde ändå inte sova. Jag gav upp runt sjutiden på morgonen och gick upp, känslan var ju fortfarande där, men jag fortsatte att ta alvedon under hela dagen. Framåt tretiden på eftermiddagen så förvandlades molvärken till starka förvärkar (antar jag att det var?) och de kom och gick och höll i sig olika länge, så det var inget regelbundet. De höll i sig under kvällen, blev starkare och ändrade karaktär en aning och kändes inte riktigt som tidigare. Jag ställde mig i duschen och duschade i supervarmt vatten, fick massage av T med värmande olja, men inget av det lindrade märkvärt om jag ska vara helt ärlig.

Vid tolv-tiden på natten ringde jag in till förlossningen på Akademiska
och frågade vad jag skulle göra, dom frågade om vattnet hade gått eller om det kommit någon teckenblödning. Inget vatten hade ju gått och värkarna kom med ett mellanrum på 3-5 minuter så dom tyckte att vi skulle komma in på en titt. Vi packade in oss i bilen och åkte iväg, jag fortsatte att klocka värkarna men halvvägs in till Uppsala så började de komma mer sällan och var inte lika starka som tidigare. Jag blev så arg och besviken, självklart att de skulle avta..

Väl framme så fick vi komma in i ett undersökningsrum, en sköterska tog blodtryck och sen kom en barnmorska (torr, tråkig.. hade nog börjat grina om jag haft henne som BM under själva förlossningen) och satte CTG på magen. Där fick vi ligga i 20 minuter så att ctg kunde registrera mina värkar och barnets hjärtljud. När de 20 minutrarna gått så kom barnmorskan tillbaka och kollade på resultatet.. självklart hade bebis sovit under hela tiden så hjärtljuden hade varit låga, runt 115-120 bpm. Hon ville se hur bebisen reagerade på mina (vid det här laget, relativt svaga) värkar i vaket tillstånd, så hon samtidigt som hon undersökte mig så petade hon på bebisen huvud med fingrarna så att den vaknade. BM-tanten nämnde inget om hur mycket öppen jag var. Nej, fick ligga där med CTG en kvart till vilket var sådär lagom upphetsande. Värkarna var inte speciellt starka som sagt och bebis hjärtljud såg fint ut. BM kom tillbaka igen, frågade hur jag mådde och så. Hon berättade att jag bara var öppen 2 centimeter och rådde oss att åka hem och vila, fick lite tabletter så att jag kunde sova också. Två citodon och en bricanyl som skulle stoppa sammandragningarna. Så vi drog hem igen och däckade i sängen, det tog inte lång tid innan tabletterna började verka och det var sååå jätteskönt att sova! Även om sömnen var väldigt mystisk med skumma drömmar osv, så var det ändå skönt att sova ut och fylla på kraftförrådet lite.

Jag vaknade runt 12, gick runt som i en dimma här hemma och mådde verkligen dåligt psykiskt. Jag pratade med min syster och bröt ihop i telefonen så hon kom och hämtade mig så jag fick lite sällskap istället för att sitta ensam hemma och nedbruten. Jag kommer ihåg känslan, svårt att sätta ord på den men jag kände att jag inte hade någon kontroll över vad som hände.. det gjorde mig rädd.

Under dagen kom värkarna tillbaka, med varierande mellanrum och längd. Jag tog alvedon hela dagen som tog udden av värkarna men de kändes fortfarande markant. Min syster bjöd mig och Tomas på middag, och vid den här tiden, dvs runt 18.00 så hjälpte inte alvedonen ett piss. Dock så var det ungefär tio minuter mellan värkarna så det var hanterbart ändå. Efter middagen åkte vi hem, jag duschade, värmde vetekudden, försökte lindra värkarna men de ville inte försvinna och började göra redigt ont. Jag bestämde mig för att jag inte skulle ringa in till förlossningen förrän det blev olidligt att vara hemma, och runt 22.30 så kändes det som att jag höll på att gå av på mitten. Ringde in och frågade vad vi skulle göra, BM i luren frågade om vattnet hade gått, det hade det ju inte.. Hade heller inte haft någon större teckenblödning dock hade slemproppen försvunnit i delar under flera dagar.. Värkarna kom med 3-6 minuters mellanrum och hon tyckte att vi skulle komma in.

Jag ville inte hoppas på att det var på riktigt, jag vågade verkligen inte det. I bilen in till Uppsala så klockade jag värkarna och till min förvåning så kom de tätare och tätare och höll i sig längre, och gjorde verkligen HELVETESONT! Måste säga att det var riktigt oskönt att sitta ner och inte ha någon plats att röra sig på när de jobbigaste värkarna kom.. Vi kom in till Akademiska runt kl 24, hade en gigantovärk när jag skulle ta mig ur bilen på parkeringen, det måste ha sett ganska lustigt ut.. Hann knappt komma innanför dörrarna så kom det en till men jag trodde ändå att vi skulle bli hemskickade.

Värkarna skulle avta och jag skulle få sovdos, det var jag helt övertygad om.
Sköterskan Anna tog emot oss i vänthallen, vad vi gjorde sen kommer jag inte riktigt ihåg men jag har för mig att hon visade oss till ett undersökningsrum och kollade mitt blodtryck. Sen kom en barnmorska, Maria, som satte CTG på magen, frågade lite frågor.. Hon var verkligen supersnäll och underbar. En sån där genomfin människa som man känner sig trygg med från första stund, ni vet?

Jag skulle ligga med CTG i 20 minuter återigen, BM Maria gick iväg under tiden. De sista fem minutrarna var hemska.. Värkarna avtog ju inte alls som jag trodde att de skulle, de blev ju bara värre och värre. Tillslut mumlade jag argt att "nu får hon fan ta och komma tillbaka!!" Någonstans här så började jag förstå och ta in att förlossningen hade startat på riktigt och att vi inte skulle bli hemskickade, vi kanske rent av skulle få ett rum? Spännande!

BM Maria kom tillbaka i rättan tid och kollade på datan som CTG maskinen registrerat.. Det såg bra ut. Hon undersökte mig för att se hur mycket jag hade öppnat mig, och jag skojar inte.. hon grottade runt där nere i vad som kändes en evighet, jag hann få minst två värkar under tiden också. När hon var klar så var såg hon glad ut och tittade snällt på mig.

"Ja du Patricia, du är öppen nio centimeter! Och väldigt buktande hinnor, så vattnet är på gång också. Det trodde jag faktiskt inte, gud vad bra jobbat hemma! Ni ska få komma till ett förlossningsrum nu på en gång." Där fick jag en riktig chock, neeej.. vadå nio cm? Neeej.. det här skulle ju ta lååång tid.. När jag väl kunnat ta in informationen och min överhettade hjärna kunde bearbeta den så blev jag så lycklig.. jag och Tomas kramades länge och jag kände inget annat än kärlek! Värkarna försvann för en stund och tiden stod som stilla. Ja, det låter klyschigt, men det kändes faktiskt exakt så.

Vi fick ett rum, jag svidade om till den där läckra sjukhus-skjortan och BM Maria frågade om jag ville ha bedövning. Ja tack! Jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag ville pröva lustgas och akupunktur, eventuellt EDA också. EDA var ju inte aktuellt för fem öre då den brukar läggas under öppningsfasen, vilken jag redan hade passerat för länge sen.. BM Maria rekommenderade istället TENS, så det provade jag i kombination med lustgasen. Det funkade skitbra. TENS-apparaten hade en liten dosa med en knapp som man skulle trycka på när värken började så att de elektriska impulserna skulle öka. Gradvis skulle man även öka "standardläget" så att tillslut så skulle man inte känna någon skillnad på "standard" och "värk". Vad knepigt att förklara! Hoppas ni fattar ändå.

Så med lustgasen i högsta hugg i ena handen och TENS-apparat-dosan i den andra stod jag vid den där gå-grejen och pustade och hade mig. Tillslut kunde jag inte trycka på knappen längre för dom hade satt en sån där nål (vad det nu heter..) på ovansidan av vänster hand som gjorde så jädrans ont så fort jag ens rörde handen. Tomas fick ta över tryckandet och jag måste säga att vi gjorde ett fantastiskt teamwork. ♥

Lustgasen är en trevlig uppfinning måste jag passa på att säga.. mitt i all smärta så kunde jag fnissa och ha mig åt de mest märkliga saker.. kommer ihåg att jag fnissade högt nån gång och tänkte snabbt "men nej, jag måste skärpa mig! Jag ska ju fan föda barn! Kan inte stå här och fnissa rätt ut!" och blev jag grav-allvarlig. Roligt det där. :)

Hipp som happ så började det trycka på utan bara h-vete och plötsligt befann jag mig i sängen. Hur jag kom dit är för mig en gåta än idag. Enligt min journal så gick vattnet kl. 01.50 och krystvärkarna började 02.10. Under den här tiden så försvann allt, tid och rum upphörde, det fanns inget annat än jag och smärtan jag kände.

Kl 02.49 föddes vår vilda bebis.
Inte alls vild överhuvudtaget när hon lades på mitt bröst. Hon sa inte ett ljud, bara spanade lite halvt misstänksamt på mig med sina mörka ögon. Att den där perfekta lilla människan precis kommit ut ur mig kändes överväldigande, den lyckan jag kände då.. helt otroligt. Tomas klippte navelsträngen, det sista fysiska bandet mellan mig och Vilda.

Nu ligger hon och sover här bredvid mig, tre veckor och två dagar gammal.

Jag kommer aldrig glömma din födelse älskling, den lyckligaste dagen i mitt liv!

Vildabilder.

Här kommer lite bilder. Alla går att klicka på så att de blir större. :)


Någon minut efter förlossningen.
Lyckan!



Någon timme efter förlossningen fick jag gå och duscha
(den skönaste duschen någonsin skulle jag tippa på)
Vilda somnade gott hos pappa.



Vildas första klädesplagg.
En body hon fått av Annie och en strumpa..
Den andra kom på senare den också. :P




Första turen i babyskyddet i bilen hem.
Overallen i strlk 56 är aaaningens förstor, japp.



Favoritposition på pappas bröst.
Bara massa myspys första dagen hemma.




Vilda och Ebba låg rumpa mot rumpa.
Helt plötsligt var vår hund inte så liten längre..




Tack!

Jag och Tomas vill tacka så mycket för alla fina gratulationer och kommentarer vi fått, de värmer jättemycket! ♥

Vi njuter av familjelivet här hemma, Vilda är så lugn och snäll så det nästan är läskigt åt det. Allt flyter på bra och jag trodde väl aldrig att livet kunde vara så här underbart?! Dagarna går och man går runt som i en lycklig dimma mest hela tiden. Vilda är nog den snällaste bebis jag träffat, skriker extremt sällan, vaknar tyst och lugnt, gnyr lite och spanar på en med sina stora mörka ögon. :D Sover, äter, bajsar, myser, sover, myser.. Ja, det går runt i ett. :) Har ni sett hur mycket hår hon har förresten?! En riktig trollunge!

Självklart så ska jag skriva ihop en förlossningsberättelse inom kort och lägga upp här, har ju själv föjt ett antal gravid-bloggar och vet själv hur nyfiken man är på detaljerna. ;)

Idag ska vi försöka ta oss ut med barnvagnen en sväng, det har inte varit så mysigt väder än men idag ser det ut att klarna upp lite. Dags för premiärtur! Imorgon ska vi iväg till T's föräldrar på födelsedagsmiddag och antagligen också sova över.

Kram på er allihop!

Välkommen Vilda!

Tisdag morgon kl 02.49 så kom hon äntligen till oss!

Vilda

49 cm lång
3210 gram




Pain.

Halloj på er mina vänner. Nej, fortfarande ingen bebis.

Under dagen har jag knaprat alvedon i rekommenderad dos, det har liksom tagit udden av värkarna så det blev mer som molande mensvärk.

Nu under kvällen har dock värkarna dragit igång igen, dock med relativt långt mellanrum. Men de gör ONT. Inte som gårdagens/nattens. Nej, de ter sig annorlunda på nått sätt jag inte riktigt kan sätta fingret på. Börjar fan gråta när de kommer iallafall. Känns som att hela jag ska gå sönder där nere. Fy fan.

Snart ringer jag förlossningen och frågar vad fan jag ska göra..

Ett besök på förlossningen.

Fuck it. Orkar inte skriva en hel bok men en update kommer här iaf.

Inatt vid ett så kändes det bara så jävla överjävligt, värkarna kom med 3-5 minuters mellanrum. Ringde förlossningen på Akademiska som var jättegulliga och sa att vi var välkomna in på en titt. Sagt och gjort så satte vi oss i bilen.. Själv hade jag kanske föredragit en husvagn eller en husbil, för AJ vad det inte är bekvämt att sitta i passagerarsätet när värkarna drog som vågor genom hela kroppen.

Hur som helst.

Väl där så tog dom mitt blodtryck. Såg bra ut. Satte CTG-kurva på magen och mätte bebisens hjärtljud och mina värkar. Och vad händer när man väl är där på det förbannade sjukhuset? Klart att värkarna avtar.. Självklart. Blev så pissed. Aaaawgjhfgjhfg.

BM kollade om jag hade öppnat mig nått, och visst var det så.. 2 cm. Fjösigt tyckte jag som hade haft så ont?

Eftersom jag inte sovit på typ.. mer än 17 h så fick jag iallafall med mig starka värktabletter med mig hem, två citadon och ett annat litet piller som skulle göra att jag inte kände av sammandragningarna. Det pillret kunde dock ge lite hjärtklappning, så det skulle jag vara beredd på. Vi var hemma igen vid fyra imorse, svalde tabletterna och väntade en stund tills jag kände att de började göra sitt. Sen däckade jag. Fy fan vad skönt det var att sova. När jag skulle gå upp och kissa kändes det skitskumt, bara ett jävla tryck neråt. Vinglade upp till toaletten och somnade nästan där med.

Nu har jag varit vaken en stund och sitter här och skakar som en annan gammal missbrukare. Händerna bara darrar och jag har en skum känsla i kroppen. Har tryckt i mig lite frukost nu iallafall så det känns lite bättre.

Usch. Känner bara för att ligga hemma och böla hela dagen och tycka synd om mig själv. Patetiskt!

Binglotto.

Bingolotto är inte vad det borde.. Urrrk. Det är ju så att man saknar Loket och hans jävla landskapsgubbar. :|

Jahapp. Sitter iallafall här och har fortfarande trevliga förvärkar. Känner verkligen att det ordet är uttjatat just nu men.. måste ju hålla min kära publik uppdaterad ;) Dom har iallafall ändrat sig lite, får fler och fler starkare varianter som strålar ut i ljumskarna och ut på benen. Men det är ju ryggen vi vill åt. Jaja, det går åt rätt håll iallafall.

Pappa och styvmamma var ju som sagt här på fika, mycket trevligt. Fick en giganto-ond värk vid köksbordet och pappa bah.. "haru ont?" och jag nickade och väste lite till svar.... "mmmmmmmhm!" Han såg så söt ut, som att han också var lite plågad. :P När dom skulle åka igen så sa han lite dystert att "tänk att yngsta dottern ska ha barn, vad gammal jag måste va.." Mäh! Jag är ju inte så gammal, 22 år. Han fyller "bara" 50 i år så så jäkla old är han ju inte. Tycker jag..

Min syster Marie hade skickat med dem en massa choklad till mig... :D Hon är snäll min syster! Känner sin lillasyster mycket väl. Puss på dig!

Hej och hå.

Gud så trött jag är. Snaaark. Skulle vara skönt att sova en stund men när jag lägger mig ner går hela magen i vågor. Inte lika skönt. Sova sittandes kanske skulle vara nått.. Förvärkarna kommer lite till och från, hipp som happ så gör det svinigt ont och sen är nästa värsta mes-förvärken. Hmpf.

Idag skulle syster M kommit hem till oss men det blir inget av med det, hon hade ont i halsen och vill inte smitta ner mig med massa baciller. Lite besök får vi ändå av pappa och Stina som kommer och fikar om några timmar. Trevligt :)

BF-dagen.

Då var alltså dagen vi har väntat på äntligen här. Tycker verkligen att det har gått galet fort nu på slutet, dagarna har bara runnit iväg.. Idag är bebis beräknad att komma. Shit! Det är normalt att bebis kommer inom två veckor efter detta datum också, men jag tror inte att vi ska behöva vänta så länge.

Har sovit skitdåligt inatt, grymma förvärkar som har strålat ut i ljumskarna och benen. Verkligen mensvärk 2000. Gick upp vid 06.30 och värmde vetekudden och tog en alvedon, men jag tycker inte att det lindrade lika bra som igår. Till trevligare detaljer så kan jag också säga att slemproppen släppt ännu mer, alltså hur stor är den egentligen?! :P Nu har den kommit i beståndsdelar sedan i torsdags. Jaja.

En sak som är säker är iallafall att det kommer göra jävligt ont att föda barn. Jo, det är klart att jag alltid förstått det, men nu är det så när och på riktigt.. Shit igen! :O

Choklad och schlagerfestivalen.

Mysig lördagskväll. Sitter och tittar med ett halvt öga på melodifestivalen och äter pepparmintschoklad.. precis vad jag behöver just nu. Har haft lite små förvärkar under dagen, inte regelbundet för fem öre men ändå.. They're there. ;)

Bebis bufflar omkring i magen, vrider och vänder sig som hela tiden känns det som. Hela magen liksom rullar. Idag gick vi även igenom BB-väskan, hade missat att lägga ner tröja och strumpor till mig själv.. bra att jag kollade. Ska skriva en lista och sätta på kylskåpet att lägga ner när det sätter igång på riktigt.. sådana saker som exempelvis tandborste, deo, hudkräm osv.. och lypsyl! Ett verkligt måste.

Jaja. Hoppas ni har en trevlig lördag. :)

Lördag.

Hej och hå. Har sovit som en osalig ande inatt. Huga! Sammandragningar och typ "mensvärk" som håller i sig en stund men sedan försvinner.. dvs, förvärkar. Jättespännande! Vaknade först vid sex och gick på toaletten, jippieyey, en blodstrimmig slempropp. :) Tänk om vår tjej passar tiden någorlunda och bestämmer sig för att komma snart?

Hur som helst, väntar och ser. Idag tänkte jag dra en repa med dammsugaren och städa järnet här hemma. Får se om man kan städa ut ungen? ;)

Fredag. - Två dagar till BF.

Nej, kunde självklart inte sova så sent som jag önskat. Vaknade för drygt en timme sen utav att telefonen pinglade till. Sms! Och inte av vem som helst, nej nej.. Från Annie :) Jag var så trött så att jag inte ens kunde läsa sms:et ordenligt förrän efter jag varit vaken typ tio minuter.. Typ som att hjärnan inte alls hängde med. När jag skulle svara så stavade jag typ vartenda ord fel (!).. så det var bara att lägga ifrån sig luren och vakna till liv först. :P

Hursomhelst.. Idag kommer Annie och hälsar på, mysigt! Får se vad vi hittar på.. Middag och yatzy kanske?

Nu på förmiddagen ska jag iallafall dra på mig lite smink och försvinna hemifrån x antal timmar. Fika, handla lite, tanka bilen. Vardag helt enkelt.

Hejsvejs.

Nej.

Det känns som att jag sitter i första vagnen på Grönalunds bergochdalbana. Upp och ner, i en rasande fart. - På första jävla parkett. Den här resan är mer av den emotionella varianten, även om jag känner mig aningens illamående.

Jag hatar att bara gå runt här hemma som en höggravid flodhäst hela dagarna, vars främsta uppgift är att ruva på ärtan och ta hand om hushållssysslor. Jag irriterar mig på att folk inte förstår hur jag menar, och jag irriterar mig på mig själv för att jag inte längre kan förmedla hur jag känner? Känns som att jag tappat mina ord..

Nej. Nu ska jag lägga mig här i soffan och gråta en skvätt över hur skit det känns för tillfället. Eventuellt glo på tv och tvinga mig själv att hålla mig vaken hela natten så att jag slipper vakna innan kl 14 imorgon.

Förhoppningsvis är den här bittra och söndriga människa hel imorgon igen.


Välkommen åter.

Torsdag. - Slempropp?

Idag kunde jag sova länge! Åh, så himla skönt det var! Vaknade kl typ kl. 10.15 av att telefonen ringde. :) Skönt med sovmorgon, det är jag värd. Nu kanske inte dagen kommer att kännas så himla lång och seg.

Så här ser min grav.uträkning ut på familjeliv. Om tre dagar så försvinner den här "rutan", istället kommer det stå "Tidigare graviditet". Gulp. Jo, förresten. Jag undrar i mitt stilla sinne om det möjligtvis inte är så att en del av slemproppen gått.. Med risk för att låta lite äcklig nu, okej? .. Aldrig sett något liknande, en slemmig, geléaktig, rent av snorig slemklump! Hoppas hoppas hoppas det händer någonting snart. :D Idag är det den 5:e mars och min mamma bland andra har gissat på att bebis ska komma idag.. Hon får gärna ha rätt. (För en gångs skull) :P


Haha..

Oj, vad jag inte gjorde ett dugg av det jag skrev i inlägget här under.. Haha. Dammsugaren står bra i städskåpet tills imorn, får se om den får komma ut då istället.. BB-väskan har jag heller inte ägnat en titt eller tanke. :P Istället blev det lite Arga Snickaren (han verkar ju inte så arg egentligen, bestämd men genomsnäll!), en varm dusch och sedan Grey's. Shit pomme frite vad jag var produktiv så här på kvällskvisten. Not..

Nu halvsitter jag i soffan och väntar på att T ska komma in från kvällspromenaden med jycken.. Dyka ner i sängen och kanske lyckas smickra till mig lite massage :D

Min svanskota känns (som vanligt nu för tiden faktiskt) helt jävla sönderkrossad. Mysigt!

Gonatt!

Mysig dag..

Har haft en bra och mysig dag.. :) Druckit kaffe och te med syster, rensat bland massa gamla papper, arkiverat ett ton av barnens teckningar.. Syster satt och fyllde i alla barnens (hon har fyra st) "Min första bok"-böcker, vilket var riktigt roande.. Längtar tills jag får fylla i en jag med! Och jag lovar, mina framtida bebisar.. jag ska fylla i alla böcker lika mycket! För jag vet hur ledsamt och tråkigt det är att vara "sist" och inte ha mer än första sidan ifylld.

Snart vankas det middag, jag är skithungrig! Min karl står för matlagningen idag.. Seafood-mix med ris, smarrsmarr! Och yoghurtsås.. Min duktiga kock. :)

Bebis har bökat runt som ett vildsvin idag, antagligen för att jag har suttit still på en pinnstol vid systers matbord mest hela dagen. Sorry, baby, ska ta igen det snart.. Efter maten så ska T ut och fixa avgassystemet (på den gamla bilen såklart) och jag tänkte faktiskt dammsuga och städa.. vill också känna mig lite nyttig!

Jag ska även checka vad fan jag lagt ner i BB-väskan också, var flera veckor jag ens tänkte på den sist känns det som ;) Kommer ännu mindre ihåg vad jag lade ner för något. :P

Onsdag.

Tjingeling. Veckan rullar på och idag är det redan onsdag. Trevligt! :) Idag ska jag som vanligt försöka sysselsätta mig med något trevligt, så jag och Ebba försvinner iväg till syster under dagen. Så himla tråkigt att bara vara hemma själv hela tiden, riktitg jävla boring.. Tur att syster bor så nära. ;)

Idag är det fyra dagar till BF förresten. Wiii!

Gissningslistan.

Här kommer en liten update. Det har ramlat in en hel del gissningar, skitkul! Än så länge "leder" den 10:e mars, kan det vara ett tecken?! ;) Alla gröna namn är länkar, om ni vill kika in hos de andra som gissat. :)

Jag har fortfarande inga känningar what so ever. Det enda är väl att det "ilar till" där nere ibland, jag gissar på att det är hon som liksom lägger sig i position. Jag tror att det kommer vara som att trycka på en knapp, så kör det igång.. Inga förvärkar, ingen slempropp.. drömde att vattnet gick när jag körde hem från syster häromdagen.. det blev sådär lagom plaskblött i förarsätet. Mysigt.. :P


Februari
21 - Agnes
23 - Emma
28 - Martin



Mars
1 - Ika
3 - Annah
5 - Camilla, Mamma
6 - Ann-Caroline, Dirna

7 - Sara, Kristin, Sandra
8 - BERÄKNAD FÖDELSE ENLIGT ULTRALJUD - Mia, Ingela, Camilla G, Marie
9 - Annie, Petra, Anna, Jocke
10 - Anisch, Tomas (pappan), Sabina, Susanna, Robert
11 - Jag själv, Sussie, Karin
12 - Annica, Emma
13 - Alexandra
14 - Jan, Farmor Marit
15 - Miss M, Kat
19 - Erica

Orken...

Bebis får gärna komma ut nu. Kom igen då kroppen, sätt igång det här nu så det är överstökat någon gång!

Ge mig smärta. Jag är redo.

Tidigare inlägg
RSS 2.0