Thåström spelas på hög volym och en kufisk liten prick sjunger med, högt, säkerligen lite falsk och har jävligt kul!

Nu ska jag hem till en vän och sitta och njuta av solen på deras nybyggda altan. Sweet!

Ikväll kommer min mamma och hennes karl över på middag, det blir grillad kyckling och sallad.

Ha en soft dag! :)

Satt och läste aftonbladet och såg denna artikel om Anna Wahlgren, en kvinna som har en del (vad jag tycker) minst sagt tvivelaktiga metoder om barnuppfostran och framför allt hennes åsikter om spädbarns sovrutiner osv. Enligt Anna Wahlgren så ska barnet sova när föräldern bestämmer det. Barnet ska sova på mage i spjälsäng, och man ska inte plocka upp det under natten, även om det är så att barnet har bajsat. Man ska alltså INTE byta blöja under natten övh. Ni får läsa själva.

(Rent krasst så tycker jag kärringen är dum i huvudet, ja nu fick jag det sagt också).


Kollade igenom forumet på hennes hemsida och hittar den här tråden. Det är ju så att man blir mörkrädd. Är "Roffe" som skapat tråden helt slut i huvet?

Saxat från tråden

"Hej,

Jag har en 10.5 månaders pojke som sovit sina 12 timmar sedan han var halvåret. Nu har han börjat vakna 1,5 timme för tidigt med bajsblöja i tre veckors tid. Vi har varit konsekventa och inte tagit upp tidigare än marginalkvarten.
...

Dock har vi ett annat problem som får min attityd att vackla. Varje morgon numera vaknar han med väldigt mycket bajs i blöjan. Nästan som diarré och stora mängder, så mycket att det är kladdigt på pyamas, täcke, lakan etc.
...

Jag vet ju att man inte ska ta upp barnet annat än om man ska till akuten. Därför har vi låtit honom ha sin bajsblöja och tänkt att på natten händer ingenting.

Sedan började han få vätskande sår i stjärten pga att han legat i bajset, så då började jag byta i sängen, för att sedan solfjädra och ramsa mig ut. Ingen bättring. Såret blev fortsatt värre.
...

Nu har såren blivit så illa att det kommer ut blod ur dem. Därför bröt jag i morse mot "reglerna" och tog faktiskt upp honom, så att jag kunde rengöra direkt och lufta stjärten. Alltså bröt jag natten en timme för tidigt i morse. Jag gjorde morgon och startade dagen. Första gången, men jag ansåg det nödvändigt för att få ordning på såren innnan det blir värre. Nu är han naken hela dagen för att lufta stjärten."
...


Seriöst. Jag mår illa. Stackars barn. Idioten frågar hur han ska hantera situationen att sonen har diarré och skiter ner sig själv och hela sängen om nätterna. Det känns som att vilken normal människa som helst skulle förstå att det är SJÄLVKLART att man tar upp barnet, byter blöja och byter i sängen? Barns hud är känslig, och att ligga i en bajsblöja hela nätterna igenom fräter ju på huden! Såklart att det blir sår. Nej, han låter ungen ligga kvar i skiten så att såren blir så illa att de vätskar och börjar att blöda. Ja för det lär ju få pojken att sova bättre om nätterna?

Jag hoppas verkligen att tråden är ett stort skämt, annars hoppas jag att soc kommer och plockar ungen ifrån dig. JÄVLA MUPP.

Jag blir så arg! Vad känner ni? Blir ni inte förbannade? Det är ju för fan vanvård!

Om drygt en timme kommer min systerdotter Ella (nio månader), hon ska vara här med mig och Vilda ett tag för hennes mamma ska iväg på läkarbesök. Ska bli så mysigt! Ella är alltid glad, jämt! Ja förutom när man ska torka henne i ansiktet förstås, då skriker hon högt.. men å andra sidan så går det över lika snabbt. ;)

Idag blir det en soft lugn dag inomhus. En sån där riktig seg-dag.. lallar runt i mjukisbyxor och en stor lilla My tofs mitt på skallen. Haha, ja ni fattar. Idag ska jag sy gardiner och pyssla med tvätt, som en äkta liten hemmafru!

Det blir promenad med Ebba förstås, funderar på om jag ska ha Vilda i bärselet istället för vagnen eller om det blir lite jobbigt om man ska gå långt. Hmm. Får återkomma med resultatet.

Nein, nu ska jag göra lite nytta... :)

Solen skiner, lite molnigt men superväder för en långpromenad! Runt 14 ska jag rulla iväg med barnvagn och hund till utomhus-barnkalas hos systeryster. Min äldsta systerdotter fyller nio år idag, helt sjukt! Jag var med när hon föddes och minns det som igår.. Då var jag själv 14 år. Oh my säger jag bara.. Livet rinner iväg och man måste ta vara på det medans man har det kvar.

Jag sitter här och dricker lunch, det låter ju så fult.. I lördags åkte vi ju till mina svärföräldrar, så killen plockade iordning skötväskan och lade ner Vildas mat (ersättningen), Ebbas hundmat och mina nutrilettpåsar. Kändes bara lite udda att ha all mat kemiskt framställt liksom. :P Middagen var mysig, de åt grillade lammköttfärsbiffar med fetaost i, ugnsrostad potatis och tzatziki.. Ja, jag smakade faktiskt en liten tugga från killen, och de smakerna.. Åååh! Så underbart med smaker! Istället för bara choklad choklad chokladpulver..

Vägde mig igår också, har gått ner ytterligare ett kilo. :) Så nu är det -4.7 kg sen 10 april, 16 dagar. We like.. ;)

Nu får ni mina söta läsare trycka på F5 några gånger så att ni uppdaterar sidan och ser min nya fräsiga header!

Mmmyes!

Nu ser bloggen ut som den ska igen! Jag säger bara det.. om ni någonsin behöver hjälp med bloggdesign så ska ni fråga på designadinblogg's forum. Superbra! Tack så mycket för hjälpen klw, du är guld värd. :)

Nu sitter jag, Wilma och Anna och kollar på Björnbröder, mysigt värre! Ikväll ska vi hem till T's föräldrar på middag (får se hur det går för mig, vilken följetong!), sova över och sen köra hem hans motorcykel imorgon. :)

Ha en fin helg ni med :)

Jag har haft en så bra dag! Jag hade planerat att ta lite bilder idag men kameran låg i skötväskan och när jag sprang omkring som en lyrisk höna inne på Täby centrum så hade jag inte en tanke på att knäppa några kort. :P

Jag kom hem med en ny BH, ljusa jeansleggings, en kjol, lite diadem och hårspännen och sånt.. och en "träningsoverall" till Vilda :D Och nya sockor till henne också. Så jag är nöjd! Vilda var så duktig idag, knappt kinkig alls. Hon låg glad och nöjd och tittade upp mot lamporna i taket i affärerna och så somnade hon helt plötsligt. Det blev nog mycket nya intryck för henne idag så jag hoppas hon kommer sova gott inatt!

Imorgon ska jag och Ann-Caroline strosa runt i Norrtälje (då måste jag passa på att köpa en present till min systerdotter som fyller nio år på måndag). Vi ska glassa runt i solen och bara ha det skönt, underbart!

Nu ska jag ta tag i min blogg.. fattar inte var menyn har tagit vägen så jag får börja om från scratch. Ja, det kanske var dags för en förändring här på bloggen helt enkelt :) Så nu får ni stå ut med att det kommer se lite mupp ut en dag framöver eller så..

Tänkte uppdatera er lite på hur det går med nutrilett-köret. Vi har ingen fungerande våg här hemma så jag har inte kunnat väga mig speciellt ofta, bara när jag våldgästat någon som har haft en våg. :P

Hur som helst, jag vägde mig igår och hade då gått ner 3,7 kg räknat från den 10/4 som var gången innan dess jag vägde mig sist. Hehe, det låter lite invecklat men jag får köra på det här sättet för jag har inte större lust att "outa" min vikt här på bloggen. :P

Alltså -3.7 kg på 11 dagar, dvs runt 300 gram per dag. Det är lite svårt att veta för jag vägde mig ju några dagar innan jag började med kuren så det blir lite ungefärligt räknat.

Idag är jag inne på min åttonde dag med nutrilett, dricker chokladshakes som jag nu tycker smakar riktigt hyfsat. I början tyckte jag att de smakade hö men smakar de till och med gott. De första dagarna åt jag några vindruvor för att få upp blodsockret stundvis då jag blev snurrig om jag reste mig för fort. Jag har druckit lite svart kaffe då och då, ätit melon och äpple, plus att jag smakade lite på kyckligen och salladen vi bjöd på när vi hade gäster i lördags.

Nu tar jag en shake på morgonen när jag går upp, brukar bli runt 7-8-9 (ja, när Vilda känner att hon inte vill ligga kvar i sängen längre) och drygt tre timmar senare tar jag nästa. Jag har köpt Nutriletts "bars" också, som också är måltidsersättning, de smakar väl sådär.. Men det är kul att kunna variera lite och ha nått att tugga på. Tre timmars mellanrum har funkat bra för mig. Enligt Nutrilett så bör kvinnor inta 5 shakes per dag (dvs ca 557 kcal/dag). Vissa dagar har jag druckit fem shakes, ibland fyra, ibland tre och ätit en bar, ja.. det varierar ju lite. Den resterande veckan som kommer så ska jag bara dricka nutrilett och äta bars, inget kaffe, ingen frukt eller nått annat. Ja ni fattar. :)

Självklart kombinerar jag det här med motion, det blir långpromenader med hunden och Vilda i barnvagnen, har även lite hantlar, träningscykel som jag försöker träna lite med då och då om dagarna. Ger mig ibland på lite situps och sådant.

Ja, som ni se så är jag ju inget fitnessproffs, jag är bara en vanlig tjej som nu FAN har bestämt sig att gå ner i vikt. Mitt första delmål är när jag har gått ner 4 kg till. Och efter det, 4 kg till och då funderar jag på om jag skulle börja gå på gym några gånger i veckan. Friskis & Svettis körde jag på gymnasiet och det tycker jag mest känns äckligt.. Gympa och spinning är inget för mig, jag vill helst vara i fred så jag kan köra mitt race bara.

Så ser det ut. :) Om jag har missat nått ni vill veta så är det bara att fråga! Här är Nutriletts hemsida.

Imorse promenerade jag ner med Vilda i barnvagnen ner till BVC, för en rutinkoll av barnläkaren. Vilda väger nu 4680 gram och är 57 cm lång :) Doktorn petade och klämde på Vilda som knappt sa ett pip, han berömde henne hennes lugna temprament. Allt var finfint och han hade inget att anmärka på, hon är frisk och kry och det känns så skönt. Vilda följer sin kurva jättebra, det känns tryggt. :)

Efter besöket på BVC så rullade vi hem till Anna och Niklas och drack kaffe. Anna erbjöd mig att rota runt lite i hennes kartong med väskor (ja, jag menar verkligen kartong.. den kvinnan och väskor..) och jag är ju inte den som är den. Så nu har jag fått låna en fin stor axelväska i fejkskinn, kommer få plats med allt från termos till blöjor och våtservetter i den, perfa!

Sedan följde vi Anna till bussen när det var dags för henne att åka till jobbet, efter det rullade vi hem igen. Vilda sov som en stock i vagnen så jag hämtade Ebba och drog iväg med henne och barnvagnen i högsta hugg igen, och vi gick på en riktigt skön en-timmes-promenad :) Runt hagar och stall.. det fullkomligen kryllar ju av hästar här där vi bor, Ebba tycker det är så kul att stå och spana på dem, hon är duktig vovve och skäller aldrig på dem.

På tal om djur.. satt och gosade med katten idag och vad hittade jag inte på honom.. TVÅ ÄCKLIGA FÄSTINGAR! Jag hatar verkligen fästingar, och tänkte för mig själv att deras existens är relativt onödig. Så nu är det dags att köpa fästinghalsband och droppar så att djuren slipper lida av de där krypen.

Igårkväll när vi kom hem från Arninge så kände jag hur det hettade i ansiktet och på bröstet.. och ja, klart.. mycket riktigt så har jag bränt mig. Hurra. Nej, och jag hade ju de snyggaste märkena efter mina stora solglasögonen jag hade på mig när jag satt i solen igår. Helt ärligt nu, jag ser ut som en uggla! Haha, mitt stackars fejs..

Nu ska jag sova en stund, det är jag värd!

Faan vilken skön dag jag har haft. Umgåtts med systrarna, suttit på balkongen och fått lite färg (!), promenerat..

Så här får livet gärna vara varje dag.

Full rulle hela tiden, nu ska vi åka iväg och fixa bilen. På återseende, tjoflöjt!

Veckan har susat förbi minsann. På gott och ont. :) En väldigt revolutionerande och dels omtumlande vecka, jag har tagit beslut och stått fast vid dem. Jag är jävligt stolt över mig själv. Jag har alltid varit konflikträdd, hellre varit tyst än att säga vad jag egentligen känner. Men inte längre. Nu är det slut med det och jag vägrar ha energitjuvar i min tillvaro. Faan vad skönt!

Upplyftande och uppfriskande.. kan inte sätta fingret på vad det är med mig egentligen, är så glad och känner mig helt euforisk.. vårkänslor i kombination med att jag är stolt över mig själv och kan ta fighter jag backat för förut? It's a new me. :)

JAG ÄLSKAR MITT LIV.

- Jag har världens finaste familj
- Det pirrar fortfarande i magen när jag tänker på min underbara sambo. I sommar firar vi 3 år tillsammans
- Igår log Vilda medvetet för första gången och hon var så jäkla söt så jag trodde mitt hjärta skulle spricka
- Jag har människor i min närhet som älskar mig och respekterar mig
- Jag kan prata med mina systrar om allt och inget, de ger mig bra och smarta råd
- Snart är det vår och det känns roligare att gå ut långa promenader med barnvagnen
- Jag har fått fräknar på näsan och blivit solbrun om händerna
- Jag känner LUST att älska, träffa nya människor, hitta på saker, utvecklas


JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV.

- Jag har insett att jag måste värna om min familj och min psykiska hälsa
- Jag tar INGEN SKIT längre
- Jag känner att jag är en bra mamma som kommer ge mitt barn en trygg bra uppväxt
- Idag känner jag mig starkare än någonsin
- Jag har tagit ett steg i rätt riktning ang min vikt
- Idag har jag kört pulverdieten i tre hela dagar med gott resultat
- Jag har lyckats hålla mig till dieten utan problem
- Känner mig över lag piggare, gladare, lättare, snyggare, finare, lyckligare
- Grämer mig inte över skitsaker längre


Jag skulle antagligen kunna fortsätta med några spaltmeter till. Kontentan är iallafall att jag är så jävla nöjd med min personliga utveckling, äntligen "stämmer jag överrens" med min egen självbild.



Nu ska gå ut på balkongen och inta lite sol.

Jag och T har pratat om att ha en namngivningsfest/ceremoni för Vilda istället för dop.

Tänk att samla familjen och vännerna i sommar ute på landet.. Träffas allihopa och bara umgås, ha trevligt, utse Vildas gudföräldrar, leka, dansa, sjunga lite allsång.. duka upp långbord på gräsmattan, grilla en massa gott, äta jordgubbar i massor med iskall mjölk.. dricka lite gott och ha djupa diskussioner om livet och världen i kvällssolen när barna nattats.

Det låter ju sjukt mysigt. Det ska bli verklighet.

Vilda ska få en sådan här nalle av oss då, från Charlie Bears i England. Handsydd kvalitetsnalle som ska ge henne tröst, skydd, närhet och vara en lekkamrat.

Igår träffade jag en vän som jag inte träffat på ungefär tre år. Vi lärde känna varandra genom att vi arbetade på samma arbetsplats när jag var 16. Hon är 33 år och har under tiden jag känt henne växt till att bli något av en extra storasyster för mig, hon hjälpte mig under min "tonårstid" när jag verkligen mådde piss och jag trodde att vuxna inte kunde förstå.

Hon förstod. Jag undrar hur länge jag hade mått dåligt egentligen om jag inte haft henne, vem vet.. Vem kunde trott att jag skulle vara den jag är idag, när jag för fem år sedan knappt själv såg någon framtid? Nu har jag familj och barn och mår bättre än jag någonsin gjort tidigare. Livet är spännande och föränderligt, det måste man väl hålla med om. :)

Hur som helst, vi pratade om livet och vad man gör för val, hur man påverkas av dem och vad man måste göra för att må bra. Tack för pratstunden Ylva, jag uppskattar dig verkligen!

Idag är det torsdag, veckan har gått så fort. Antagligen för att jag trodde att det var söndag i måndags :) Nu ska jag få min rara lilla skrutt att sova några timmar så jag får duscha och fixa iordning mig, sen ska vi över till min syster och bara vara.

Update på hur det går med Nutrilett, det går väldigt bra! Under de dagarna sen jag började så har jag inte ätit annat än nutrilett, lite melon igår till fika och lite vindruvor för jag kände mig så snurrig häromkvällen. Tycker fortfarande att det är så ovant att trycka i sig så mycket vatten, tillslut så måste jag väl sätta alarmet på telefonen så jag blir påmind :P

Ja, mina kära vänner. Äntligen har jag piggnat till lite grann, Vilda sov bort hela dagen igår och hade ju självklart ingen lust att sova i natt då. Men det får man ta :) Jag var ovanligt pigg inatt jag med och vi hade det mysigt här ute i vardagsrummet.

Nu sitter jag här och intar min frukost som från och med idag består av Nutrilett Choklad Intensive. Ja, som du förstår så startar jag idag pulverdieten. Det smakar inte så illa som jag trodde, det är ju ett plus!

Av olika anledningar så fungerar inte amningen längre, det kändes jättetråkigt och jag var ledsen över att jag inte kunde ge Vilda det bästa möjliga vilket ju faktiskt är bröstmjölken.. Nu har jag kommit tillfreds med tanken att det är flaskmatning som gäller och det är inget jag kan göra åt, det är bara att acceptera. Vilda får Nan 1 som hon verkar må väldigt bra av, har aldrig ont i magen, går upp fint i vikt och har god aptit. Så det känns skönt när förstahandsvalet inte vill fungera.

Tillbaka till Nutrilett, ja.. Naiv som man är så hade man kanske räknat med att amningen skulle fungera perfekt och Vilda skulle hjälpa mig lite på traven med att förlora lite vikt men allt går ju inte riktigt som man tänkt sig. I nuläget har jag ca 5 kg kvar av mina "gravid-kilon" och även när de är borta så har jag en del kilon som jag vill ha bort. För att trivas med mig själv helt enkelt. Jag vet att Nutrilett kanske inte är det bästa alternativet för viktminskning, men jag behöver en peppande start så att jag får inspiration och lust att gå över till en mer "sundare" livsstil om man kan säga så. Mer motion, bättre mat osv. Jag har tänkt att köra ren kur så länge jag orkar, dvs 5 påsar Nutrilett om dagen och dricka minst 1,5 liter vatten.

Jag har gett mig fan på det här, så nu kör jag järnet! Wish me luck :)

Som sagt, denna långhelg har varit knökfull med besök hos olika släktingar.

I fredags åkte vi hem till mina svärföräldrar (Vildas farmor & farfar, T's föräldrar, ja ni fattar..) för att fira F's födelsedag lite sådär i efterskott. :) Det var mycket trevligt och mysigt. Han fick en gasolgrill som de genaste skulle sätta ihop, men självklart var den defekt. Den var beställd från Göteborg också så att vänta på nya delar tar väl sin lilla tid. Så typiskt. Men istället för att gräma oss över grillen så plockade bröderna Brothers fram ett luftgevär och började skjuta prick från balkongen på en ölburk som stod uppställd på lagom avstånd nere på marken. Jag träffade på andra försöket, vilket jag tycker var väldigt bra då jag aldrig ens hållt ett luftgevär förut. :D I've got skills helt enkelt.

På lördag förmiddag åkte vi ut till mitt barndomshem, det vill säga hem till min pappa ute i Roslagen. Där förtärde vi påsklunch med släkten, hur roligt som helst. Träffade alla mina kusiner, farbror, faster, farfar.. ja. Släkten var samlad helt enkelt. Alla förutom min syster M som inte kunde komma loss från jobbet. Hur som helst, alla beundrade Vilda såklart, kan man göra annat? Som vanligt var hon lugn som en filbunke. Hon somnade i vagnen utomhus och sov som en stock, perfekt.



På söndagen åkte vi vidare till min mormors landställe, där det bjöds på påsklunch. Vi hjälpte till att kratta gräsmattan också, så idag har jag ont i axlarna och armarna.. Ingen har väl någonsin påstått att jag är särskilt vältränad, haha. Efter besöket hos mormor så åkte vi hem. Det har varit lite mycket nu besök och åka runt och hälsa på släktingar.. nu till helgen som kommer ska vi bara vara hemma och gosa. Det är både jag och T totalt eniga om.

Vi har varit på påsk-turné hos släkten de senaste dagarna och har nu landat hemma igen. Så himla skönt! Har krypit ner i mjukisbyxorna och sitter i soffan och tittar med ett halvt öga på Pearl Harbor på tv.

Min underbara man har lagat mat så nu är det dags att äta.. ugnsbakad lax med potatis och grönsallad.



Uppdaterar bloggen lite senare, men jag bjuder på en mysig bild på en småleénde Vilda!

Fan vad trött jag är. Men idag ska vi till BVC så jag måste gå upp även fast det är grymt lockande att lägga mig bredvid en sovande Vilda här i soffan. Mysbebis!

Idag ska jag köpa hårfärg. Ohyes, nu jäklar ska utväxten bort. :D

Imorse behagade Vilda låta mig sova till 07.30, vilket var ren och skär lycka. Hon vaknade som hon alltid gör, jollrande och viftande med sina små armar och ben. Alla mammor vet väl hur underbart det är att vakna av en glad bebis sprattlande bredvid sig.. Min fina vackra dotter!

Vi började morgonen med att ta en lång mysig dusch. Hon älskar verkligen vatten, njuter verkligen till fullo.. Efter duschen avslutade vi med lite baby-massage som också är väldigt populärt. Efter att hon fått på sig lite kläder så matade jag henne och sen toksomnade hon i babysittern.

Nu sitter jag och motvilligt klämmer i mig lite yoghurt, inte för att jag är hungrig utan för att jag borde. Har ingen som helst matlust, har en konstig storm av känslor i kroppen.. Stark kärlek, rädsla och vemod.. Alla känslor jag känner blir så förstärkta när jag inte har fått tillräckligt med sömn, tankarna blir djupare men jag inte orkar ta tag i dem för tillfället. Idag ska jag sova både lunch och middag!

Igår hade vi tid på BVC.. trodde jag. Parkerar utanför mottagningen och skyndar in för jag var trodde jag var försenad. Väl inne så är det knökfullt inne på bvc och det sitter en mamma med ett barn utanför vår bvc-sköterskas rum. Jag dubbelkollar mina papper och självklart så är jag där på FEL DAG. Fan också. Kändes så typiskt, men det var bara att vända och gå igen.

Jag och Vilda åkte hem till Ann-Caroline och plockade upp henne, sedan hem till oss igen. Även fast jag och Ann-Caroline (vi blev vänner på gymnasiet) inte träffats på drygt ett år så är det ändå lätt att ta vid där vi slutade, och vi kan fortfarande umgås och prata utan att det "känns konstigt" som det kan göra när man inte träffat vänner på länge. Jag uppskattar det, det känns tryggt och äkta. Uppskattar dina ord och din ärlighet, det är alltför sällan man har sådana samtal!

Nu har vi landat hemma igen, gud så skönt.. Försvann ju bort till syster så gick vi ut med alla barn och hundar och satte oss och fikade i solen.. (hade det inte blåst så jäklarns mycket till och från hade det varit ännu bättre!) Nu har jag ont i rumpan av att ha suttit på den där träbänken, känns som att röven är helt platt. But it was so worth it!

Vilda sov så gott i vagnen också, lillstrumpan. Idag invigde vi den bruna mysiga overallen som hon fått av bestemor (min mormor). Den är i strlk 56 och nu har Vilda äntligen växt i den någorlunda så att vi kan använda den.. :) Ska lägga upp bilder sen när jag orkar ladda över dem från kameran.

Min lilla lillskit sover fortfarande och jag har starka funderingar på att lägga mig bredvid henne och sussa en stund tills T kommer hem.

.. och idag är våren tillbaka, jaa! Helt underbart. Vår balkong är badar i solljus, undrar om jag ska orka ställa fram utemöblerna och sitta och njuta en stund? Får se..

Idag har jag och Vilda sovit på soffan. Hon ville inte riktigt somna igår när vi gick och lade oss så jag gick upp igen och satt med henne i soffan istället. Matade, sövde henne och även mig själv.. Haha, vaknade vid tre-tiden och matade henne igen och upptäckte att vi hade somnat som två stockar här ute på soffan.

Om en stund ska jag orka ta tag i denna dag och klä på mig lite ordentliga kläder och sen dra iväg med barnvagnen och hunden på långpromenad. Dock är jag lite risig fortfarande, snorig och sådär äckligt torr i halsen så jag tar inga risker.. Jag vägrar bli sjuk nu! Vinterjackan får följa med även fast solen lyser starkt.

Söndag och utanför fönstret lyser solen med sin frånvaro.
Idag ser det mer ut som höst än vår.

Idag ska vi iväg och storhandla. Jag är även ute efter ett par nya byxor.. hoppas jag hittar nått snajdigt!

Intressesmurfarna hoppar nu förstår jag.. men vi ska inte göra så mycket roligare saker än så idag.

Püss.

Vilket underbart väder det är, sjukt fint. Nu måste det väl ändå vara vår på riktigt...

Igårkväll var jag iväg på tjejmiddag, helt solo. Alltså, utan Vilda.. Hon var hemma med sin pappa. :) Jag var bara borta i lite dryg tre & en halv timme, det kändes lite konstigt att inte ha henne i närheten som hon alltid är annars. Det var verkligen kul att komma iväg och träffa lite folk (ALLA var barnfria, det händer i princip aldrig!), käka god mat och bara snacka. Det får vi göra om snart :)

Vi var hemma hos en tjejkompis som precis flyttat in i sitt hus.. helt nybyggt och nya möbler. Så himla fint, blev så avundsjuk! Vill också bo i hus. Men, i sinom tid. Det kommer dröja några år, men inom den närmaste framtiden ska vi flytta till hus, det är vi helt överrens om. Tänk, egen tomt och trädgård där hunden och barnen kan springa bäst dom vill.. Jag är själv uppväxt i hus nära skogen och vet hur kul det är, mitt barn ska ha det så också!

Om ett tag ska vi promenera hem till Anna som har öppet hus för hon fyllde år i tisdags. Ska bli mysigt! Och på tisdag kommer Ann-Caroline hem till oss och hälsar på. Lovely.

Detta kommer bli en superbra helg, i feel it.. Hoppas ni har en fin helg ni med!

Här kommer min förlossningsberättelse. :)

Under natten till söndag den 8 mars (BF-datumet) så vaknade jag av en mensvärksliknande känsla som höll i sig i några minuter och försvann och kom tillbaka.. Verkligen en sån där molande aj-känsla. Gick upp och tog alvedon som lindrade lite, men jag kunde ändå inte sova. Jag gav upp runt sjutiden på morgonen och gick upp, känslan var ju fortfarande där, men jag fortsatte att ta alvedon under hela dagen. Framåt tretiden på eftermiddagen så förvandlades molvärken till starka förvärkar (antar jag att det var?) och de kom och gick och höll i sig olika länge, så det var inget regelbundet. De höll i sig under kvällen, blev starkare och ändrade karaktär en aning och kändes inte riktigt som tidigare. Jag ställde mig i duschen och duschade i supervarmt vatten, fick massage av T med värmande olja, men inget av det lindrade märkvärt om jag ska vara helt ärlig.

Vid tolv-tiden på natten ringde jag in till förlossningen på Akademiska och frågade vad jag skulle göra, dom frågade om vattnet hade gått eller om det kommit någon teckenblödning. Inget vatten hade ju gått och värkarna kom med ett mellanrum på 3-5 minuter så dom tyckte att vi skulle komma in på en titt. Vi packade in oss i bilen och åkte iväg, jag fortsatte att klocka värkarna men halvvägs in till Uppsala så började de komma mer sällan och var inte lika starka som tidigare. Jag blev så arg och besviken, självklart att de skulle avta..

Väl framme så fick vi komma in i ett undersökningsrum, en sköterska tog blodtryck och sen kom en barnmorska (torr, tråkig.. hade nog börjat grina om jag haft henne som BM under själva förlossningen) och satte CTG på magen. Där fick vi ligga i 20 minuter så att ctg kunde registrera mina värkar och barnets hjärtljud. När de 20 minutrarna gått så kom barnmorskan tillbaka och kollade på resultatet.. självklart hade bebis sovit under hela tiden så hjärtljuden hade varit låga, runt 115-120 bpm. Hon ville se hur bebisen reagerade på mina (vid det här laget, relativt svaga) värkar i vaket tillstånd, så hon samtidigt som hon undersökte mig så petade hon på bebisen huvud med fingrarna så att den vaknade. BM-tanten nämnde inget om hur mycket öppen jag var. Nej, fick ligga där med CTG en kvart till vilket var sådär lagom upphetsande. Värkarna var inte speciellt starka som sagt och bebis hjärtljud såg fint ut. BM kom tillbaka igen, frågade hur jag mådde och så. Hon berättade att jag bara var öppen 2 centimeter och rådde oss att åka hem och vila, fick lite tabletter så att jag kunde sova också. Två citodon och en bricanyl som skulle stoppa sammandragningarna. Så vi drog hem igen och däckade i sängen, det tog inte lång tid innan tabletterna började verka och det var sååå jätteskönt att sova! Även om sömnen var väldigt mystisk med skumma drömmar osv, så var det ändå skönt att sova ut och fylla på kraftförrådet lite.

Jag vaknade runt 12, gick runt som i en dimma här hemma och mådde verkligen dåligt psykiskt. Jag pratade med min syster och bröt ihop i telefonen så hon kom och hämtade mig så jag fick lite sällskap istället för att sitta ensam hemma och nedbruten. Jag kommer ihåg känslan, svårt att sätta ord på den men jag kände att jag inte hade någon kontroll över vad som hände.. det gjorde mig rädd.

Under dagen kom värkarna tillbaka, med varierande mellanrum och längd. Jag tog alvedon hela dagen som tog udden av värkarna men de kändes fortfarande markant. Min syster bjöd mig och Tomas på middag, och vid den här tiden, dvs runt 18.00 så hjälpte inte alvedonen ett piss. Dock så var det ungefär tio minuter mellan värkarna så det var hanterbart ändå. Efter middagen åkte vi hem, jag duschade, värmde vetekudden, försökte lindra värkarna men de ville inte försvinna och började göra redigt ont. Jag bestämde mig för att jag inte skulle ringa in till förlossningen förrän det blev olidligt att vara hemma, och runt 22.30 så kändes det som att jag höll på att gå av på mitten. Ringde in och frågade vad vi skulle göra, BM i luren frågade om vattnet hade gått, det hade det ju inte.. Hade heller inte haft någon större teckenblödning dock hade slemproppen försvunnit i delar under flera dagar.. Värkarna kom med 3-6 minuters mellanrum och hon tyckte att vi skulle komma in.

Jag ville inte hoppas på att det var på riktigt, jag vågade verkligen inte det. I bilen in till Uppsala så klockade jag värkarna och till min förvåning så kom de tätare och tätare och höll i sig längre, och gjorde verkligen HELVETESONT! Måste säga att det var riktigt oskönt att sitta ner och inte ha någon plats att röra sig på när de jobbigaste värkarna kom.. Vi kom in till Akademiska runt kl 24, hade en gigantovärk när jag skulle ta mig ur bilen på parkeringen, det måste ha sett ganska lustigt ut.. Hann knappt komma innanför dörrarna så kom det en till men jag trodde ändå att vi skulle bli hemskickade.

Värkarna skulle avta och jag skulle få sovdos, det var jag helt övertygad om. Sköterskan Anna tog emot oss i vänthallen, vad vi gjorde sen kommer jag inte riktigt ihåg men jag har för mig att hon visade oss till ett undersökningsrum och kollade mitt blodtryck. Sen kom en barnmorska, Maria, som satte CTG på magen, frågade lite frågor.. Hon var verkligen supersnäll och underbar. En sån där genomfin människa som man känner sig trygg med från första stund, ni vet?

Jag skulle ligga med CTG i 20 minuter återigen, BM Maria gick iväg under tiden. De sista fem minutrarna var hemska.. Värkarna avtog ju inte alls som jag trodde att de skulle, de blev ju bara värre och värre. Tillslut mumlade jag argt att "nu får hon fan ta och komma tillbaka!!" Någonstans här så började jag förstå och ta in att förlossningen hade startat på riktigt och att vi inte skulle bli hemskickade, vi kanske rent av skulle få ett rum? Spännande!

BM Maria kom tillbaka i rättan tid och kollade på datan som CTG maskinen registrerat.. Det såg bra ut. Hon undersökte mig för att se hur mycket jag hade öppnat mig, och jag skojar inte.. hon grottade runt där nere i vad som kändes en evighet, jag hann få minst två värkar under tiden också. När hon var klar så var såg hon glad ut och tittade snällt på mig.

"Ja du Patricia, du är öppen nio centimeter! Och väldigt buktande hinnor, så vattnet är på gång också. Det trodde jag faktiskt inte, gud vad bra jobbat hemma! Ni ska få komma till ett förlossningsrum nu på en gång." Där fick jag en riktig chock, neeej.. vadå nio cm? Neeej.. det här skulle ju ta lååång tid.. När jag väl kunnat ta in informationen och min överhettade hjärna kunde bearbeta den så blev jag så lycklig.. jag och Tomas kramades länge och jag kände inget annat än kärlek! Värkarna försvann för en stund och tiden stod som stilla. Ja, det låter klyschigt, men det kändes faktiskt exakt så.

Vi fick ett rum, jag svidade om till den där läckra sjukhus-skjortan och BM Maria frågade om jag ville ha bedövning. Ja tack! Jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag ville pröva lustgas och akupunktur, eventuellt EDA också. EDA var ju inte aktuellt för fem öre då den brukar läggas under öppningsfasen, vilken jag redan hade passerat för länge sen.. BM Maria rekommenderade istället TENS, så det provade jag i kombination med lustgasen. Det funkade skitbra. TENS-apparaten hade en liten dosa med en knapp som man skulle trycka på när värken började så att de elektriska impulserna skulle öka. Gradvis skulle man även öka "standardläget" så att tillslut så skulle man inte känna någon skillnad på "standard" och "värk". Vad knepigt att förklara! Hoppas ni fattar ändå.

Så med lustgasen i högsta hugg i ena handen och TENS-apparat-dosan i den andra stod jag vid den där gå-grejen och pustade och hade mig. Tillslut kunde jag inte trycka på knappen längre för dom hade satt en sån där nål (vad det nu heter..) på ovansidan av vänster hand som gjorde så jädrans ont så fort jag ens rörde handen. Tomas fick ta över tryckandet och jag måste säga att vi gjorde ett fantastiskt teamwork. ♥

Lustgasen är en trevlig uppfinning måste jag passa på att säga.. mitt i all smärta så kunde jag fnissa och ha mig åt de mest märkliga saker.. kommer ihåg att jag fnissade högt nån gång och tänkte snabbt "men nej, jag måste skärpa mig! Jag ska ju fan föda barn! Kan inte stå här och fnissa rätt ut!" och blev jag grav-allvarlig. Roligt det där. :)

Hipp som happ så började det trycka på utan bara h-vete och plötsligt befann jag mig i sängen. Hur jag kom dit är för mig en gåta än idag. Enligt min journal så gick vattnet kl. 01.50 och krystvärkarna började 02.10. Under den här tiden så försvann allt, tid och rum upphörde, det fanns inget annat än jag och smärtan jag kände.

Kl 02.49 föddes vår vilda bebis. Inte alls vild överhuvudtaget när hon lades på mitt bröst. Hon sa inte ett ljud, bara spanade lite halvt misstänksamt på mig med sina mörka ögon. Att den där perfekta lilla människan precis kommit ut ur mig kändes överväldigande, den lyckan jag kände då.. helt otroligt. Tomas klippte navelsträngen, det sista fysiska bandet mellan mig och Vilda.