Jag kan ju ha världens sämsta timing. Tidigt i lördags morse åkte vi upp till Dalarna för att gå på begravning. Efter knappt en timmes bilresa så börjar jag må konstigt. Inte åksjuka, mer som akut kräksjuk. Kunde inte röra mig utan att må otroligt illa. Jag missade i princip hela begravningen och det som känns så tråkigt är att jag inte kunde vara där med Tomas och hans släktingar. Jag beklagar verkligen sorgen. ♥

I söndags vaknade jag upp hemma i sängen, mådde helt okej otroligt nog. Vet inte vad jag åkte på för något. Varken barnen eller Tomas blev dåliga så det var ju bara rena turen. Vi åkte och storhandlade i Norrtan och plockade med oss Ebba och Fenix. Ebba som bott hos syrran och Anna sedan i torsdags och Fenx som vi ska vara hundvakt åt ett par dagar.

Idag står städning på schemat, det ser ut som kriget här hemma..! Och så ska vi ut och busa på tomten förstås. :)

Åh, njuter av lugnet och tystnaden. Har haft syrran, Milo och Anna här på besök och vilket liv det blir..! Glada barn (oftast) och massa tjut och skratt. Ih, mina öron värker. Nu sover Jack och Vilda räknar sina pengar hon hittade i sin jackficka. Kan inte jag också hitta pengar bara sådär? Typ en tusenlapp i nån gammal vårjacka. Ska börja gömma pengar för mig själv så att man kan bli glatt överraskad någongång. Haha.

Mellan kl 15 och ca 18.00 hamnar Vilda någon slags hyperaktivitetsstadie. VARJE dag, det slår aldrig fel. Spelar ingen roll vad vi gjort under dagen, samma visa varje dag. Och jag blir.. G A L E N! Lyssnar inte, gör massa dumma hyss, retas med Jack och puttas/tar hans leksaker/bråkar.

Behöver jag säga att jag längtar tills Tomas kommer hem och "tar över"?



AAAAAAAH!

Nu har jag ägnat en stund åt att läsa igenom min egen blogg. Från början. Jag vet inte varför, men varje gång får jag lite ont i magen. Det liksom ilar till och en klump växer fram i halsen.. Tider som varit, situationer, minnen. Jag saknar så mycket. Saknar tiden med Vilda när hon var bebis, saknar tiden när jag och Tomas precis blivit tillsammans (för snart sex år sedan). Kan knappt sätta ord på det. Det är något som gnager i mig, jag vill uppleva lite av det där igen.

Hur var jag som mamma till Vilda när hon var ensambarn? Nu får hon ständigt vänta. Vänta på sin tur, vänta mamma ska bara fixa med Jacken.. vänta, jag ska bara göra det här.. Är hon alltid sist? Jag får dåligt samvete för att vi inte gör saker tillsammans längre. Bara vi. Tror att det är viktigt att göra saker med sina barn ensamt, så att det får en odelad uppmärksamhet. Hinna tanka kärlek, dela tankar.. Jag saknar att hon inte somnar i min famn längre, mitt lilla stora gos. Snart blir Vilda tre år. Tre år. Vad i hela friden hände? Och vad gjorde jag egentligen innan hon kom? Hur var livet när Vilda var liten, och innan? Jag har så svårt att minnas, och jag vill spara varje ögonblick som det var. Snart fyller Jack ett år. Vi var ju på BB bara för några månader sen, han och jag? Instängda på avd. 12 på Danderyd, väntandes ut tiden? Inte var det ett år sen?

Och ändå så känns det som att livet alltid har varit så här. Kan inte föreställa mig vad jag fyllde mina dagar med innan jag fick barn, jag minns inte. Vad gjorde livet meningsfullt? Tomas såklart, familj och vänner. Jobb? Den här kärleken för mina barn är en så otroligt stark kraft, så stark att jag får dåligt samvete. Mina barn ska ha det bästa. Det bästa av mig, det bästa jag kan vara. Jag får dåligt samvete för att jag: ibland blir på fruktansvärt dåligt humör, inte orkar leka, känner att jag vill vara ifred, känner att jag vill börja jobba igen, känner att jag inte orkar mer, känner att jag inte vet vad fan jag håller på med, att jag inte är utomhus mer med barnen, inte hittar på tillräckligt mycket saker, inte läser tillräckligt mycket böcker och sagor, att barnen inte käkar tillräckligt mycket frukt, att jag är dålig på att hitta på saker.. att jag.. och så vidare.

Det finns motpoler i allt, för samtidigt som jag har dåligt samvete för så mycket så känner en del av mig att fan, nej! Det är så här livet är. Jag måste tillåta mig att vara mig själv för det är då jag kan vara den bästa mamman till mina barn. Mina barn mår bra, utvecklas som dom ska och är glada. Det är det som betyder allt!


Vet egentligen inte vad jag ville få ut av det här inlägget, kanske att lätta mitt hjärta litegrann. Det var skönt.

Den här ska få flytta hem till min svärmor. :) Färgerna är väldigt ljusa pga blixten, de är mörkbrun och mörkturkos i verkligheten. Faktiskt nöjd! Ska bara peta dit ett VILDABUS-märke sen är den redo för sitt nya hem.

Igår var jag och syrran på Syfestivalen på Älsvjömässan. Herregud vad med fina tyger (och garner, och pärlor med mera..!) Hade jag haft råd och plats hade jag köpt något i varje stånd tror jag. Detta är verkligen min roliga dag på året så jag unnar mig faktiskt en hel del. Det har redan blivit en "fodrad" brödkord i turkos och brun. :) 

På bilden:
Linnetyg: marint, mörkröd, turkos och brunt
Fiskmönstrat "Pippi-tyg" jersey
Lime och rosa bomullstyg
Brun velour med turkos och limegröna bilar
Grytlappsvadd, vlisofix, linjaler, kritpenna, smyckesdelar och glitter på burk
Tyget "Sommar" - jersey (sjukt fint och jag får sommarkänslor på en gång!)

Turkos papper med vita små prickar
Papper med bokstäver (tänkte sätta i en ram bara och ha som tavla i någon av barnens rum)
Mönster från Onion (på danska! Skjut mig..)
Ett par ark klistermärken till Vilda

Herregud vad veckorna går. Tyckte att jag bloggade häromdagen men det var tydligen bra längre sen än då. Har haft en del att dela med mig av men inte känt någon större lust. Ville bara pipa in och säga hej så att ni ser att jag fortfarande finns här, någonstans i bakgrunden..

Hoho på er!

Idag ska vi hinna med en massa saker här hemma. Idag/kväll får vi gäster!

• baka kladdkaka (med bitar av vit och ljus choklad i, mmm!)
• vispa grädde
• städa/tvätta lite
• steka köttfärsen till taco-middagen
• göra guacamole
• blanda vitlökscremefraiche
• måla klart spegeln
• hämta Emma i Länna 12:30
• myspysa och dricka en jävla massa kaffe!

Det är våran fredag det.

 

Idag stod Jack helt utan stöd i mer än tio sekunder. Han har varit där och nosat tidigare men inte riktigt vågat släppa taget, men nu så! Duktig, modig kille. Får se om han vågar sig på sina första riktiga steg snart. Nu räcker det om man håller honom i ena handen eller så rejsar han med gåvagnen.

Lillplutt.

Upptäckte att det inte går att kommentera vissa inlägg, dom som jag bloggat via mobil-appen. Kan inget bara fungera som det ska nån gång? Tydligen inte!

Denna vecka blir lugn. Vilda är lite risig i magen och Jack håller ju som sagt på att få en till tand (nr 5) så det blir heller inget dagis denna vecka. Fick räkningen för barnomsorgen från Uppsala kommun, känns ju lagom roligt att nästan hela Vildas barnbidrag ska gå till dagisavgiften.. när hon inte ens kan gå dit! Never mind my gnäll, det är bra att man betalar efter vad man tjänar men jag kan fan räkna på ena handen hur många gånger Vilda varit på dagis den senaste månaden. Gngngghf.

Vi började iallafall dagen med en mysig frukost. Yoghurt och smörgås, kaffe och mjölk. Efter min snygga diet (?) från sjukhuset (godis, mackor, billys pizza och frys-mat-lådor) så har jag gått upp två kilo. Men hurra... Blir så less. Har ingen inspiration heller. Skulle vara trevligt att sola lite solarium så man får någon sorts större dos av d-vitamin och slippa vara blek som ett A4. Får se om det kan bli av till helgen kanske.

Igår var vi över till syrran och busade lite, hon fixa gelénaglar på mig. Så hur lång tid har det tagit att skriva det här inlägget hittills? Tre gånger så lång tid som vanligt. Haha. Men snyggt är det, bara lite ovant. Självklart är dom inte superlånga heller, vill ju inte klösa mina små rackarungar eller så. :)

Sunkig mobilbild, men ni fattar galoppen!