Delar med mig av en del av mig.

Hittade nyss en del texter jag skrev för flera år sedan. 2003. Sex år sedan. Jag var 16 år då, skulle just fylla 17 kommer jag ihåg. Jag är så otroligt glad över att inget längre är såsom det var då, att jag kunde ta mig ur det där mörka som drog & slet i mig. Jag segrade och kom tillbaka som en bättre människa. Livet är uppbyggt av erfarenheter, någonstans är jag ändå medveten att det var "bra" (missförstå mig rätt) att jag har dessa erfarenheter.. annars skulle jag inte uppskatta mitt liv såsom jag gör idag.

 

Jag vill också påpeka att mina föräldrar gjorde allt & lite till för att få mig att må bra, men oavsett vad det var så slog jag det ifrån mig. Jag kan fortfarande känna en sorg i bröstet över hur människor i min närhet fått "stå ut" med mig, även fast jag vet att jag var sjuk då.. att sluta sig i ett skal och skjuta sin familj ifrån sig sårar alla inblandade. Tack för allt ni gjort för mig under åren, familj dåvarande vänner & nuvarande vänner. Depression är något som man inte ska skämmas över, det är en sjukdom och ett tillstånd man måste få hjälp med att hantera. Tänk på det om du själv är eller känner någon som är deprimerad. Det går att ta sig ur det med rätt medel.

 

Jag delar med mig av en del av min historia. Välj själv om du vill läsa nedanstående text.

 


dagbok - år 2003

 

jag är inte värd någon, inte henne, inte honom.. -pekar-

tycker inte om det inte inte inte om det här längre jag är elak mot mina vänner jag är konstig jag får dom att känna sig obetydliga men det är dom inte inte alls tvärtom jag skulle aldrig ens ha klart mig såhär långt utan dom jag skulle gått under för ett år sedan om jag inte fann dessa underbara det svarta drar i mig igen kniven ligger i sin kökslåda och jag vill ta fram den igen och jag kommer ta fram den igen men ikväll vet jag inte om jag kan för jag kanske ska göra något annat eller kanske som min psykolog säger ”städa”? nej jag vill inte städa bara sluta känna allting är som en enda text som ingen egentligen orkar läsa som ingen egentligen bryr sig om mina äkta vänner jag saknar er så mycket var är ni kom till mig jag behöver er var med mig umgås med mig tyck om mig älska mig såsom jag älskar er hata mig inte för att jag gör dumma saker och säger elaka ting jag vill bara räcka till jag vandrar genom den här världen som en otillräcklig människa som inte klarar av att skapa lycka ni gör mig så lycklig och jag vet inte vad jag håller på med det mörka kommer snart och tar mig jag vill inte en gång till jag vill inte bli bedragen igen jag vill hanteras med respekt och ömhet och kärlek jag vill att någon ska älska mig för att jag är just jag älska mig även fast jag är liten och dum och skyldig till alla onda ting i världen jag önskar att en stjärna kunde falla nu så att jag kunde önska världen en trevlig helg och ett gott liv gud var är du jag ser dig inte kan du inte visa dig så att jag tror på dig jag behöver dig kanske visa mig vad jag ska göra nej förresten jag tror inte på gud jag tror på mig själv och att jag ska klara mig ur alla sitsar jag själv försatt mig i och jag ska faktiskt

 

överleva mig själv


 


Kommentarer
Postat av: Soya ★

En stor kram till dig Trissan, du är stark och fin som delar med dig av ditt förflutna. <3

2009-09-29 @ 08:05:30
URL: http://soyasblogg.se
Postat av: Stora syster

Vill krama dig så hårt, älskar dig. Är så glad att den tiden är förbi, det är så svårt att se någon må dåligt och inte kunna göra något utom att bara finnas där. Älskar Älskar Älskar dig min syster

2009-09-29 @ 12:05:07
URL: http://barnarlivet.blogg.se/
Postat av: Lynn

Kramar Patricia

Önskar att jag hade känt dig då, så jag kunde ha funnits där för dig...

2009-09-30 @ 00:00:27
URL: http://thestrange.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0