När världsbilden förändras.
Ni vet hur känns att älska någon så mycket att det fysiskt gör ont och hugger i hjärtat?
När kroppen inte lyder och skakar av glädje
över det man har och rädslan för att förlora det.
När kroppen inte lyder och skakar av glädje
över det man har och rädslan för att förlora det.
Min familj är det vackraste jag har och är det som betyder mest i mitt liv, som jag skyddar med näbbar och klor om något hotar den. Instinkten att försvara det som är mitt och det jag håller kärt har aldrig varit så stark som nu efter att jag själv fått barn. Det är många nätter jag ligger och tänker på hur ofta tidigare jag försummat alla, sårat dem genom att stänga dem ute. Vår familjesituation var perfekt när jag var liten. Allt var rent och oskyldigt, inget kunde skada oss. Trodde jag. Tills kärleken mellan mina föräldrar inte fanns kvar längre och skillsmässan var ett faktum. Någonstans där försvann tron på den rena kärleken mellan vuxna, det var ett påhitt som aldrig egentligen hade funnits. Alla andra barn som hade föräldrar som bodde ihop var inte lyckliga på riktigt, nej. Det var bara en illusion.
Idag vet jag att det inte är så.
Kärlek mellan människor, föräldrar, partners, vänner, försvinner och svalnar av, man är inte en konstant person genom livet utan man förändras med tiden. Detta kan innebära att växer ifrån varandra när man inte längre delar samma intressen eller har samma syn på livet som man delade förr.
Jag tror och hoppas innerligt att kärleken mellan mig och Tomas alltid kommer att vara som den är nu, att tilliten och den totala kärleken aldrig kommer att försvinna. För vår egen och inte minst för Vildas skull vill jag att vår familj ska vara för alltid. Som sagt, jag tror och hoppas det, men kan ändå inte veta hur framtiden ser ut.
Det jag vill ha sagt med det här är väl egentligen att man måste ta vara på det man har, innan det försvinner. Håller någon dig fast i en fas du inte längre identifierar dig i, så släpp dem.
Kärlek mellan människor, föräldrar, partners, vänner, försvinner och svalnar av, man är inte en konstant person genom livet utan man förändras med tiden. Detta kan innebära att växer ifrån varandra när man inte längre delar samma intressen eller har samma syn på livet som man delade förr.
Jag tror och hoppas innerligt att kärleken mellan mig och Tomas alltid kommer att vara som den är nu, att tilliten och den totala kärleken aldrig kommer att försvinna. För vår egen och inte minst för Vildas skull vill jag att vår familj ska vara för alltid. Som sagt, jag tror och hoppas det, men kan ändå inte veta hur framtiden ser ut.
Det jag vill ha sagt med det här är väl egentligen att man måste ta vara på det man har, innan det försvinner. Håller någon dig fast i en fas du inte längre identifierar dig i, så släpp dem.
Lägg din energi på det som verkligen betyder något.
Kommentarer
Postat av: Erica
Om dom inte får kalla fötter under natten så skriver vi papper imorgon på lägenheten :D
Postat av: Mia
Fint skrivet. Känner igen det där.
Sa det till pojken häromdagen att; "Så länge jag har er så behöver jag inget annat"
Helt otroligt egentligen att man kan älska någon så mycket som man älskar sitt barn... det är sant som det är sagt;
"Den dagen du bestämmer dig för att skaffa barn, det är den dagen du bestämmer dig för att låta ditt hjärta springa omkring utanför din kropp."
Postat av: Ann-Caroline
Så sant som du skriver gumman. Du kanske inte är redo att släppa taget ännu men du är på god väg. Skynda inte på något, ta det lugnt känn efter. Du är inte ensam...
Postat av: lillavild
vilken härlig bild!
Postat av: Stora syster
Jätte bra skrivet, vet precis hur du känner. Känner just nu själv den totala lyckan.
Trackback
