.. och så går det tusen år mellan inläggen igen.

 

Hur fort kommer inte att livet att gå egentligen? Känns som att det är måndag och fredag hela tiden och veckorna bara rinner iväg. Livet lunkar på i samma takt med samma vardag. Det är konstigt egentligen. Vad man känner.
Jag brukar vara glad men nu är det så mycket som tynger ner en. Känner mig bitter som fan. Man ger och ger men får inte speciellt mycket tillbaka. Man gör sitt bästa men det räcker ändå aldrig. Det känns som att jag aldrig räcker till. Man ska jobba, komma hem, orka vara en super-mamma, ta hand om hemmet, laga käk, renovera (?) hemma, och någonstans hinna med lite av det som kallas "hobby". Va fan. De senaste veckorna har jag inte orkat göra ett skit här hemma. Skulle behöva fylla på min energi-depå och uppdatera lycko-ration.

 

 

Tills dess.. är jag lite bitter tills jag kommer på hur jag ska göra!