Vaknade nyss relativt bryskt av att katten stod och verkligen gapskrek utanför dörren och krävde att få komma in. Suck. Det var ju bara att försöka lägga ifrån mig min sovande bebis och gå och öppna innan någon (?) plingar på dörren. Det har hänt både en och två gånger när kattskrället velat gå in, antagligen är det väl något barn som springer upp för trappan och plingar, för det är ju ingen där när jag väl kommit fram till dörren liksom. Suck igen.

Nu tänker jag spendera de närmaste timmarna med plast runt skallen. Mitt orange/bruna hår ska få sig en omgång.. jag är trött på att se ut som en guldig morot. Wish me luck.

Innan vår dagliga promenad.

Ja, känner mig ungefär lika glad som jag ser ut.

Jag som var så pigg och allt imorse, nu känner

jag mig bara.. skum. Svejs!