Inte på topp.
Fick ett mail från min svärmor nyss, hon ville tipsa mig om ett barnskötarjobb i Uppsala. Med början i augusti. "Jag vet att det är för tidigt att komma med förslag om jobb och jag vill inte alls locka dig från Vilda men jag kunde inte motstå att skicka denna annons". Jag kan ju lika gärna lämna över mina dagar till min karl och prostituera mig på en gång så att jag håvar in lite stålar. I grova drag alltså, så känns det.. Vafan, kan jag få vara mammaledig utan att behöva tänka på att jag ska hitta ett FUCKING JÄVLA JOBB sen också? Känns som att jag kommer att ha nog med ångest över det när den tiden väl kommer. Ja, jag vet att hon bara menar väl, det gör jag. Mailet kom bara på fel jäkla dag. Idag orkar jag inte med tips och råd och annat bajs om framtiden.. Pratade med min mor i telefonen också, om namngivningsfesten. Dom är upptagna (med scouting!?!?!) under dagen men kan komma på kvällen istället. Tack för den prioriteringen. Skitdag!
usch jag förstår dej precis hur du känner idag.
Är lite själv på samma humör.
Allt blir helt fel och uppochner.
Massa kram!
Men hjärtat! <3
Låt det bara få vara som det är, du FÅR faktiskt äta några pannkakor med grädde och sylt. Det är helt okej!
Och du blir inte fet för det.
Pissigt det där med din mamma, hur fan tänker man då?
KRAMAR!
Gumman då! När jag läser detta vill jag bara krama dig ju! Alla har vi skitdagar ibland, man får lov att ha det också. Det där med pannkakorna hoppas ja att du kommer över.. Saknar dig! Kramar i mängder!
Massa kramar till dig!
Men kära, älskade vän! Vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg, vilken tuff dag du haft. När var det du skulle träffa läkaren? Eller har du redan gjort det? Han (eller om du får träffa en dietist så kanska han/hon) kan hjälpa dig att förstå att pannkakor med sylt och grädde någon gång ibland INTE kommer att göra dig fet. Jag vet att du vet det precis lika väl som jag, men ibland kan man bara behöva en påminnelse.
Och jag måste säga att jag tycker det är ruskigt illa prioriterat av din mamma. Sånt där sårar ändå mer än de verkar tro, våra kära mammor. Jag hoppas verkligen att hon tänker om, och inser vikten av den där dagen - hur viktig den är både för dig, Thomas, Vilda och alla andra nära och kära.
Puss sötnos! :*
