Vilda ♥

Tack för alla gratulationer, både här och på facebook. :) Söta rara ni!

Igår hade jag lite gäster och deras barn över på fika, de hann precis komma innanför dörren och jag bad en av mina vänner hålla i Vilda en stund för jag skulle fixa iordning kaffet, och efter någon minut så hör jag det där illtjutvrålet som jag så väl känner igen från min tatuerings-session. Vilda var helt galen! Och helt otröstlig.. Jag blev så chockad för det där var verkligen inte "hon". Min lilla skrutt-tjej, totalt förstörd och tårarna rann som floder, hon skrek och snörvlade så snor och slem rann och hon tappade nästan luften.

Stängde in oss i sovrummet, bara hon och jag.. lyckades lugna henne lite, lade henne på skötbordet och tog av blöjan och så sjöng jag lite för henne.. Det var en spännande syn, hon skrattade och grät om vartannat.. Men efter några minuter så var det ganska bra ändå. Jag stod liksom lutad över henne och pussade och kittlade henne på magen, då knep hon tag i mitt finger och verkligen VÄGRADE släppa det. Jag satte på henne blöjan igen och så lade vi oss i sängen och myste, sjöng alla möjliga sånger och bara låg och busade. Tillslut så var hon "sig själv igen", pigg, glad och men ville ändå inte släppa mig ur sikte och var ganska mammig.

Jag förstår om det blev för mycket för henne med en massa barn, vuxna.. mycket ljud och intryck som kom på en gång, och då är det självklart att man blir rädd, är inte hos mamma och ser henne inte heller.. när den trygga punkten inte är i sikte längre så, ja, en naturlig reaktion tror jag. Under eftermiddagen så var hon på gott humör, när gästerna gått hem och det bara var hon & jag hemma (T jobbade) så lade vi oss i soffan och bara myste igen.. jag blir verkligen sjukt ledsen när hon blir så där otröstlig, jag vet knappt vad man gör med barn som skriker så där illa? Missförstå mig rätt, klart jag har instinkten att trösta och så men, eftersom jag i princip aldrig varit med om det tidigare så fryser man liksom till litegrann. Jag kan inte tänka mig hur det är för föräldrar vars barn har kolik (hur hjärtskärande måste inte det vara?!) eller barn som inte vill/kan äta ordentligt, som är ledsna när de vaknar/ska sova/göra nått överhuvudtaget.


Utan tvekan
är Vilda den mest glada och medgörliga lilla bebis jag träffat. Älskade barn! Vill aldrig att du ska behöva gråta så igen..


Mamma älskar dig!

Kommentarer
Postat av: Mia

Stackars liten :(

uscha, kommer mycket väl ihåg den lilla episoden... det riktigt skär i hjärtat när dom gråter på det sättet....:/

2009-07-03 @ 18:58:15
URL: http://crownless-stargazer.blogspot.com
Postat av: Ann-Caroline

Hjärtat!

2009-07-03 @ 19:53:52
URL: http://mellanhimmelochhav.blogg.se/
Postat av: Soya ★

Stella är ju också sådär snäll och glad jämt och det gör ju en lite "bortskämd" så när dom väl blir jätteledsna blir man helt ifrån sig.



Kram

2009-07-03 @ 22:11:38
URL: http://soya.blogg.se/
Postat av: Erica

Hej tjejen!

Du tänkte fråga dig. Idag går jag loss på Nutrilett! Hur gjorde du? Man ska väl ta shaken / bars 5 ggr om dagen? Man kan ju ersätta en shake med en bar osv. Åt du var 3e timme eller var det kortare emellan? Var du hungrig ibörjan mellan målen osv? :D

2009-07-05 @ 13:45:10
URL: http://yulla.blogg.se/
Postat av: Erica

Haha va kul att du tog upp det där med humöret! Alexander har redan sagt "kaaaan du inte börja äta vanlig mat igen?". Han har som sagt redan märkt av humörsväningarna och inte undra på! Man går ju lite småhungrig hela tiden.

Ah jag har också varit benhård på tiderna.. det har blivit 2,5 emellan och jag har märkt att vatten "lugnar" hungern lite så det blir mycket vatten - alltså mycket springandes på toan! :D



Men när tog du sista shakern för dagen ? Jag tog min 19.15.. är det för sent eller kan man t.o.m ta ännu senare?

2009-07-05 @ 22:56:48
URL: http://yulla.blogg.se/
Postat av: Lina

Usch, känner igen mig från midsommar.. Milo skrek helt hysteriskt i kanske 20min och jag trodde han skulle dö. Han verkade livrädd och jag blev helt ställd.. Skulle precis sätta honom i bilen och åka till akuten för jag trodde att det var allvarliga problem, men då slutade han när vi kom utanför dörren.. läskigt. och så hjälplös man känner sig.. usch! Du låter kanon mamma :)

2009-07-06 @ 10:15:27
URL: http://llina.webblogg.se/
Postat av: Patricia / Livet med Vilda

Mia; Ja, det var verkligen inte ett dugg roligt. :(



Soya; Jag håller verkligen med, när man inte vet något annat så blir man totalt utom sig.



Lina; Fy, vad läskigt! Vad skönt att det gick över. Ibland vill man verkligen komma in i deras små huvuden och se vad som försigår.. och se vad som utlöste allting? Tack detsamma gumman!

2009-07-06 @ 12:23:44
URL: http://smokingcankill.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0