Ibland känner jag den så påtagligt, krypandes.. det känns tomt. Jag känns tom inuti. Urgröpt på känslor och uttryck. Skumt. Jag gillar det inte, det är inte något jag kan kontrollera (eller ej orkar att ta tag i). Någon dag i månaden tillåter jag mig till att vara ett tomt, äckligt, fult skal. Idag är en sådan dag. Idag är det okej.

Försöker skriva vidare på mitt arbete som ska vara inlämnat på måndag, men det går inte. Jag har fastnat. Även fast det är superenkelt så blir alla meningar bara konstiga. Kan inte formulera mig eller ens fokusera mig på uppgiften. Kommer på mig själv att nynna på samma låt hela tiden.. then I see you standing there, wanting more from me, and all I can do is try. Tillbaka till verkligheten, rått och brutalt!