Alltså. "NI ÄR VÄRDA SÅ SÅ MYCKET MEEER!" kan jag känna ibland. Mer uppskattning, mer pussar och kramar, allt jag gör för er, (öh) pratar, ger råd, torkar tårar, håller om.

Men så slungas jag ut i verkligheten igen, bland trasiga tarmar och halsfluss, med mera.
Jag vill visa att jag ÄLSKAR er så mycket. Men jag ibland tvivlar jag på att det budskapet kommer fram ordentligt.
Vad fan sysslar jag med. Igår satt jag hemma och typ, eh, bölade lite för mig själv för att jag inte kunde vara med och mysa i stockholm. Hatar att vara sjuk mitt i alltihopa. Vill inte missa.

När man är hemma och är sjuk och inte gör ett piss så har man en hel del tid att tänka.
Känner mig bara aaaningens otillräcklig, vill hela er, värma er och bara, gaah, kramas till vi sitter fast!

Nu när sommaren kommer ska vi ha så jävla kul.
Ligga på en gräsmatta i hagen och dricka bira, minst två dar i veckan. ;)
För det är det vi gör!




kärlek. / triss