Dagens höjdpunkt.

Klockan är bara kvart i sju. Känns som att tiden segar sig fram. :P Mööh.
Måste bara berätta om en kund som var inne på jobbet idag.

Han kom fram till mig i kassan, han hade fyra st 20 kgs säckar på sin vagn, gula ärtor var innehållet.
Mmm. Kommer inte ihåg de exakta summorna nu, men iaf för enkelhetens skull så rundar vi av det till 200 kr säcken, dvs 10 kr kg. Han skulle alltså få betala runt 800 kr för de fyra säckarna, som sammanlagt då vägde 80 kg.
Mm, så säger jag det - var det bra så, 800 kr bla bla bla.. och han bah; "hur kan det komma sig?! Tre säckar kostade ju 30 kr i den andra kassan! Jag var inne för nån timme sen och handlade tre säckar."

Eh, okej. Kollade på det kvittot han hade med sig. Detta visade att min kollega som stod i andra kassan hade råkat slå in 3 kg, istället för 60 kg, för de tre tjugokilossäckarna. Är ni med? :P

Istället för att ha betalat 600 kr hade han alltså betalat 30 kr. Då sa jag att hon hade råkat slå in fel antal kilon, och han måste betala för 60 kg gula ärtor, inte som för tre kg, som han hade gjort.

Kunden: Jaha, men vad är det här för stil! Här är jag snäll och kommer tillbaka.. Så får jag betala mer!

Då förklarade jag lite snällt att om han inte betalar för 60 kg, (som han redan hade tagit med sig ut från butiken timmar tidigare) så räknas det som snatteri, eller ev tillochmed stöld. Men han var jätteförnärmad över att han skulle få betala för de "säckarna som han hade fått så billigt, för han hade ju kommit tillbaka"

Men samtidigt så kom han ju inte tillbaka för att han trodde att han hade fått betala för lite.. utan för att han ville handla fler 20kilossäckar med ärtor för samma billiga pris. Så varför han tyckte att han var snäll förstår jag inte?

Han bangade iaf köpa de fyra säckarna han hade med sig på vagnen, och jag var tvungen att ordna upp min kollegas strul, det var inte lite strul heller. Men ptja, mentaliteten hos vissa kunder är ju bara fascinerande :D
Efter en kvarts strul med returer och kontokort och skit så blev han lite mer ödmjuk, han måste ha hört hur han lät och framställde sig, men ja..

Jag upphör aldrig att förvånas!

-

Yes, och detta utspelade sig runt kl fyra. Allt drog ut på tiden, och jag missade min kära buss! Men som tur var så fick jag skjuts med en annan kollega till en passande busshållsplats. :) Väl på busshållsplatsen skulle jag röka min sparade cigg, men då gjorde jag upptäckten att jag hade glömt tändaren på jobbet. Bra där, Patricia!

Nu har jag iaf träffat killen som är ELIT! Dvs 1337. Och han visste det inte ens själv, men jag var snäll och berättade det för honom. ;) Han var glad när han kom men ännu gladare när han blev 1337. Det skulle jag också va. :D (Han hade alltså siffrorna 1337 som fyra sista i personnummret. :P)

Nu ska jag hem till Anna och leka FRISÖR! Huuur ska detta sluta.. ;)

Pusstjinghej.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0