Jag säger det väl ändå.. Min pappa opererades igår. En enkel reducering av magsäcken. Men så fick han en inre blödning och han fick opereras akut. Alltså. Han kunde ha dött. Han förlorade mycket blod. Han kunde ha dött.

Det är nu man vill ha någon att prata med, men det finns ingen här. Ingen som kan trösta eller bara vara här. Det skulle vara katten då, men han sover bara bort tiden. Önskar jag kunde göra det också. Orkar inte vara vaken och tänka på allt som kunde ha hänt, att han kunde ha dött.. Jag har aldrig varit i en liknande situation, en nära anhörig som, ja. Opereras akut! Stackars pappa..

Ja. Det är svårt när alla tankar kommer över en.. Jobbigt om inte annat.


Just nu känner jag bara för att skita i allt och sova bort mitt liv.