jag hatar att ramla ner i svarta hål, tankar och.. det känns som att man sitter fast i kletig olja och bara.. sjunker. man kan drömmar hur mycket som helst, resor, aktiviteter och utbildningar..

allt känns bara så långt borta just nu, life is fucking peachy! det är klart att det löser sig, det kommer det att göra. men vägen dit känns jävligt lång.