Gick upp imorse, seg som en skadeskjuten gasell, släpade mig till soffan och somnade om. Vaknar av att katten försöker mjuka upp mitt fejs genom att stå och trampa på det med sina mjuka fluff-tassar.

Kelade med kisse, kom på att "hey hey, måste packa" så jag drog fram några sopsäckar och började fiskrenset. Mycket skit blir det! Som sagt inte bara mitt utan även andras junk. Imorn åker Don Vito till soptippen, no mercy som sagt. Så om någon känner att dom har något som är sitt hemma hos mig så är det dags att höra av sig. Imorn efter elva är det too late.

Anna gled över och högg i med packningen, omsides så hamnade vi ute på gården med grannarna och mös med bebisen Wille (jag är förälskad!), drack kaffe och snackade lite skit. Spelade kort, jag tror jag satte ribban i Maja, hade 21 kort kvar när jag förlorade. Great.

Senare kom Frida, som ett litet paket på posten. Och hon tog solskenet med sig, plötsligt blev det gassande varmt och jag smalt bort. Förvirrade som tre små hönor var vi också, över hårda och irrationella ord.

Först hamnade jag i chock, som följdes av ilska och ledsamhet. Nu vet jag inte riktigt vad det är som tankar som figurerar i mig, känner mig förvånad över att en människa jag var stolt att kalla min vän visar sidor som jag inte visste fanns. För nu är det ingen vän längre, inte ens bekant då det inte är önskvärt. Jag säger; lycka till! Ha ett bra liv.

Ännu en händelse som fått mig att inse hur lyckligt lottad man är!
Omgiven av ärliga och fantastiska människor, i med och motgång.

Mina tjejer, tack för allt, tack för idag, tack för alla kramar, kärlek och tankar.
Älskar er! I'll be right here. Kärlek till er, hjältar.