Var med om nått sjukt igår. Som gör att man inser att världen är så jävla liten egentligen. Vid första bästa tillfälle så tog jag upp telefonen för att ringa dig och berätta, men i samma sekund så kom jag ju på det. Jag är slut i huvudet, för du finns ju inte kvar i min telefonbok. Inte i mitt liv heller. Men det är konstigt hur hjärnan fungerar.

Igår hade jag velat prata med dig som om inget hänt.

Du hade också skrattat, jag lovar.


See you on the flipside!