Vardag

Jisses vilken morgon. Vaknade kl 05, matade Jack, somnade om litegrann, vaknade när Tomas gick upp och skulle dra till jobbet (tiodagarsledigheten är nu slut, ih..), somnade igen, vaknade runt kl 06 när Vilda kom upp och ville titta på barnprogram. Snuttan. Så då var morgonen igång, byta blöjor på två barn, fixa välling till Vilda, amma Jack.. och någonstans däremellan hitta tid till att gå och pinka själv också. Trots att vi var uppe så tidigt och grejade och hade oss så blev det ändå tight när vi skulle till dagis vid kl. 09. Hade tänkt gå dit med Jack i vagnen och Vilda på ståbrädan (världens bästa uppfinning möjligtvis!) men runt tre minuter i nio så hade vi precis kommit utanför dörrn och tiden räckte inte till någon promenad. Så det fick bli bilen. Också en underbar uppfinning. Har inte kört bil på hur länge som helst så det var riktigt roligt. Roar mig lätt nuförtiden märker jag. :)

Vilda var stolt som en tupp när vi kom in på dagis med Jack i babyskyddet, finare storasyster får man tamejtusan leta länge efter. Och så var vår favoritfröken där också, så roligt att träffa henne, det var ju ett tag sen sist. Vilda deklarerade minsann att "Det är Jack, min lillebror!" ♥ Alla andra barn blev helt exhalterade och tittade och sa "e bebis!" och pekade på honom. Haha. Dom skulle klappa på honom (men bara titta sa morsan!) och vagga honom i stolen. Nuttigt. Vilda var glad när vi gick och sa puss och kram hej då, så himla skönt att hon trivs så bra på sin förskola. En stor sten som släpper från hjärtat, tanken var ju liksom att hon skulle vara hemma med mig och Jack men nu blev det inte riktigt så. Så 15/h veckan kör vi på nu och så får vi se hur det blir framöver. Huvudsaken är att hon mår bra och är nöjd, då är jag också det.

Snart ska jag ta tag i kaoset i vardagsrummet, täcken, kuddar, leksaker och nappflaskor ligger i en enda röra.. dock är jag imponerad över hur bra jag hanterade morgonens stress. Dom som känner mig vet att jag och stress inte fungerar så där toppenbra ihop (beror iofs på vilken sorts stress det är, på jobbet osv är det ingen fara). Men att passa tider vill jag gärna göra men vadfan.. är ju nybörjare på detta med två ungar! Och fröknarna på dagis blir liksom inte sura om man kommer tio eller femton minuter för sent. Näe. Så det blir nedtaggning.

Jack sover som en liten snusmumrik i sin säng och jag sitter här vid datorn med en stor kopp kaffe. Så jäkla gott! Blev kaffeberoende sen tiden på BB, det enda som var gott där i princip. Kaffe och hårda mackor, så det lever jag på nu till frukost och lunch. Käkar mellanmål och middag förstås men försöker verkligen hålla mig ifrån onyttigheter (vilket inte är så svårt egentligen för jag är inte ens sugen - samma som efter Vildas förlossningen - heja min hjärna). Har dock gått ner 12 kg sen den 20/3 (vettefan vad jag vägde innan eller efter förlossningen för fick aldrig väga mig då), får räkna därifrån. Och det är ju inte illa! Nu är det bara.. hrm, en del kilon kvar till min målvikt, närmare bestämt 16 kg. Och 12 kg kvar till inskrivningsvikten. Och jag som lovande mig själv att inte gå upp så mycket någonsin igen!? HAHA. Men jag har några ess kvar i rockärmen, så vänta ni bara..

Nu ska jag fortsätta dricka upp mitt kaffe och bespara er mer dravel.
Tjing!

Liten hårig kille, några dagar gammal här. Lika mycket skägg som farfar skojade vi om att han hade! :)

Kommentarer
Postat av: marit

Vilken underbar berättelse du har gjort <3

2011-04-06 @ 14:01:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0