Gah. Hemsk dag. Fast ändå inte. Jag och Vilda har varit väldigt osams. Hon vill göra allt hon inte får - dvs sitta på armstödet på soffan, stå i soffan, krypa i soffan, springa i soffan.. jag hade god lust att kasta ut soff-jäveln ett tag där. Och min dotter blev så jäkla förbannad på mig. Gång på gång, om igen, samma visa.. ner från soffan, tok-grina och springa runt som en galning.

Och jag orkar inte. Vill inte bråka med henne men jag måste ju vara bestämd och konsekvent. Då får hon bli arg helt enkelt.

Det här är ju en jätteviktig del i hennes utveckling.. hon måste lära sig att man inte får göra vad man vill. Eller få vad man vill heller för den delen (tv-dosor, glasögon, virknålar, allt?) Hon är så listig också den lilla smurfen, hon vet egentligen vad hon inte får, men så står hon där och pillar lite först, tittar på mig och kollar hur jag reagerar. Då säger jag "Nej, Vilda, det är aj-aj" och hon flinar lite och pillar lite till. Ibland är det fan jobbigt att hålla sig för skratt för hon ser ju så fruktansvärt söt ut. Med ett sånt där busflin, ni vet?

För att ta exemplet med en låda med mina garner (som jag nu barnsäkrat med silvertejp - som hon lyckats riva bort två ggr), hon lyckas ju få ner handen innanför barnspärren och drar i garnet. Hinner jag inte ta henne innan hon gjort det så går jag emot lugnt emot henne och säger aj-aj.. då släpper ungen allt vind för våg och springer med ett gapskratt åt motsatt håll. BUSFRÖKEN minsann!

När hon inte får som hon vill så ser hon ju så bedrövligt förstörd ut, världen går under och hon sparkar och slåss.. inget duger förutom det hon vill åt. Det är jobbigt att se ens barn så, men man måste ju uppfostra henne. Skär lite i hjärtat men det är ju för hennes skull.



Nu sover hon iallafall, efter mycket stök och bök. Mitt lilla arga, översöta och trötta gryn. Hon somnade stretandes i min famn efter en flaska välling, sötare än någonsin. ♥

Tomas har varit iväg på jour-larm i princip hela dagen, har inte sett honom många timmar. Nu ska han vara på väg hem iallafall, får hoppas att det inte ringer något mer inatt. (ta i trä) Jag behöver honom nu, hans kramar och stora varma famn. Dra i mig av hans närhet och styrka.. för det behöver jag.