I lördags kröp Vilda "ordentligt" i en rasande fart. Hon har ju varit på gång länge nu, så nära hela tiden men inte riktigt satt fram handen i takt med knäna utan bara ormat sig fram.. men ju kryper hon utav bara skjuttsingen! Hon har siktet inställt på tv-bänken med dvdn och alla Tomas förstärkare & grejer, så nu får man alltid hålla ett öga på Vildus.. så roligt, säger man "aj aj Vilda" eller påkallar hennes uppmärksamhet så vänder hon på huvudet och flinar busigt.. vänder tillbaka och fortsätter framåt. :P Busunge! Mitt hjärta! Åhh, vad jag älskar henne. Ni som har barn vet hur det känns när ens barn gör framsteg och utvecklas, man känner sig stolt som en tupp, även fast framstegen bara hör till hennes "naturliga utveckling". Men ändå.. klart jag är stolt, alltid! ♥

Världens duktigaste tjej!