Fuck it. Orkar inte skriva en hel bok men en update kommer här iaf.

Inatt vid ett så kändes det bara så jävla överjävligt, värkarna kom med 3-5 minuters mellanrum. Ringde förlossningen på Akademiska som var jättegulliga och sa att vi var välkomna in på en titt. Sagt och gjort så satte vi oss i bilen.. Själv hade jag kanske föredragit en husvagn eller en husbil, för AJ vad det inte är bekvämt att sitta i passagerarsätet när värkarna drog som vågor genom hela kroppen.

Hur som helst.

Väl där så tog dom mitt blodtryck. Såg bra ut. Satte CTG-kurva på magen och mätte bebisens hjärtljud och mina värkar. Och vad händer när man väl är där på det förbannade sjukhuset? Klart att värkarna avtar.. Självklart. Blev så pissed. Aaaawgjhfgjhfg.

BM kollade om jag hade öppnat mig nått, och visst var det så.. 2 cm. Fjösigt tyckte jag som hade haft så ont?

Eftersom jag inte sovit på typ.. mer än 17 h så fick jag iallafall med mig starka värktabletter med mig hem, två citadon och ett annat litet piller som skulle göra att jag inte kände av sammandragningarna. Det pillret kunde dock ge lite hjärtklappning, så det skulle jag vara beredd på. Vi var hemma igen vid fyra imorse, svalde tabletterna och väntade en stund tills jag kände att de började göra sitt. Sen däckade jag. Fy fan vad skönt det var att sova. När jag skulle gå upp och kissa kändes det skitskumt, bara ett jävla tryck neråt. Vinglade upp till toaletten och somnade nästan där med.

Nu har jag varit vaken en stund och sitter här och skakar som en annan gammal missbrukare. Händerna bara darrar och jag har en skum känsla i kroppen. Har tryckt i mig lite frukost nu iallafall så det känns lite bättre.

Usch. Känner bara för att ligga hemma och böla hela dagen och tycka synd om mig själv. Patetiskt!