Förstår att inlägget här under låter aningens grinigt och inte som ett speciellt "stort" problem kanske i andras ögon, men det var verkligen det att jag hade sett fram emot att komma iväg och göra nått, om ens bara ta bilen och handla lite mat, överraska en kompis genom att hälsa på på hennes jobb och ta en fika. Känna lust att sätta på mig andra kläder än rosa, fula velourmjukisbyxor, sportBH och en sunkig urtvättad t-shirt. Orka sminka mig och känna mig lite snygg för en gång skull, istället för att bara uggla runt här hemma som en gammal white-trash städtant med skabbigt hår i en knut mitt på skallen.

Arbetslös och meningslös. Hade jag haft ett fast jobb är jag inte ens säker på att jag hade orkat med det, ryggen knakar, bråkar och jävlas som en gammal, skruttig, gnisslig rollator.

Känner fortfarande egentligen att jag bara vill lägga mig ner på golvet och grina, men vad fan gör det för nytta? Förutom att jag förmodligen kommer känna mig aningens löjlig efteråt.


Kuk-dag.