Mamman och den vilda bebin
Mamman går med bebin på små promenader.
Solen skiner, träden står i rader.
När det kommer till en skog
tycker bebin det kan vara nog.
Borta är han på en halv sekund!
Mamman märker inget på en stund.
Men snart börjar hennes tårar rinna,
bebin kan hon inte finna.
Sen kommer natten, himlen blir så röd
och mamman gråter ännu mer..
Nu tror hon bebin blivit död.
Då kommer bebin, blöt och arg
för han blev slickad av en varg!
Men bebin slickade tillbaks såklart
och vargen sprang sin väg med farlig fart.
Nu känner bebin sig så trött och vild
och mamman känner sig så glad och mild.
Nu tar hon bebin och går hem.
Och är han inte hemma så har han rymt igen!
Utdrag ur: Mamman och den Vilda bebin
av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Solen skiner, träden står i rader.
När det kommer till en skog
tycker bebin det kan vara nog.
Borta är han på en halv sekund!
Mamman märker inget på en stund.
Men snart börjar hennes tårar rinna,
bebin kan hon inte finna.
Sen kommer natten, himlen blir så röd
och mamman gråter ännu mer..
Nu tror hon bebin blivit död.
Då kommer bebin, blöt och arg
för han blev slickad av en varg!
Men bebin slickade tillbaks såklart
och vargen sprang sin väg med farlig fart.
Nu känner bebin sig så trött och vild
och mamman känner sig så glad och mild.
Nu tar hon bebin och går hem.
Och är han inte hemma så har han rymt igen!
Utdrag ur: Mamman och den Vilda bebin
av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Kommentarer
Trackback
