Imorse behagade Vilda låta mig sova till 07.30, vilket var ren och skär lycka. Hon vaknade som hon alltid gör, jollrande och viftande med sina små armar och ben. Alla mammor vet väl hur underbart det är att vakna av en glad bebis sprattlande bredvid sig.. Min fina vackra dotter!

Vi började morgonen med att ta en lång mysig dusch. Hon älskar verkligen vatten, njuter verkligen till fullo.. Efter duschen avslutade vi med lite baby-massage som också är väldigt populärt. Efter att hon fått på sig lite kläder så matade jag henne och sen toksomnade hon i babysittern.

Nu sitter jag och motvilligt klämmer i mig lite yoghurt, inte för att jag är hungrig utan för att jag borde. Har ingen som helst matlust, har en konstig storm av känslor i kroppen.. Stark kärlek, rädsla och vemod.. Alla känslor jag känner blir så förstärkta när jag inte har fått tillräckligt med sömn, tankarna blir djupare men jag inte orkar ta tag i dem för tillfället. Idag ska jag sova både lunch och middag!

Igår hade vi tid på BVC.. trodde jag. Parkerar utanför mottagningen och skyndar in för jag var trodde jag var försenad. Väl inne så är det knökfullt inne på bvc och det sitter en mamma med ett barn utanför vår bvc-sköterskas rum. Jag dubbelkollar mina papper och självklart så är jag där på FEL DAG. Fan också. Kändes så typiskt, men det var bara att vända och gå igen.

Jag och Vilda åkte hem till Ann-Caroline och plockade upp henne, sedan hem till oss igen. Även fast jag och Ann-Caroline (vi blev vänner på gymnasiet) inte träffats på drygt ett år så är det ändå lätt att ta vid där vi slutade, och vi kan fortfarande umgås och prata utan att det "känns konstigt" som det kan göra när man inte träffat vänner på länge. Jag uppskattar det, det känns tryggt och äkta. Uppskattar dina ord och din ärlighet, det är alltför sällan man har sådana samtal!