Halva graviditeten har passerat
Idag är jag på dag 140 av 280! Vilket betyder att jag har gått 50% av graviditeten redan.. Har det inte gått sjukt fort?! Eller är det bara jag som inbillar mig det? Helt underbart är det iallafall!
En liten resumé är ju på sin plats tycker jag.
Köpte gravtest måndag den 28 juli.. mensen var sedan länge försenad och jag mådde verkligen piss. Mitt humör var inte att leka med och jag var verkligen hemsk mot allt och alla. Gjorde testet på eftermiddagen den dagen, hade varit och storhandlat i Uppsala och min karl höll på att plocka upp varorna i köket. Det blev ett starkt plus på en gång, och jag blev både rädd och glad på samma gång. Gick gråtandes ut till älsklingen i köket och bölade i hans armar. Kommer inte ens ihåg vad jag sa riktigt.. Eftersom jag har världens bästa sambo och fästman så sa han typ "så vi ska bli mamma och pappa nu?" och jag bölade vidare. Efter en tio minuters lång, varm kram så skrattade vi lite och pratade om att vi skulle bli föräldrar.. Vilket team vi är. Älskar dig så mycket, Tomas.
Eftersom jag plussade typ i slutet av sommarn så var barnmorskemottagningen här i Rimbo stängd.. så jag fick vänta flera veckor (nästan en hel månad!) innan jag fick prata med min BM. Vi fick komma på inskrivning den 27 augusti. Tomas följde med såklart, kändes jätteskönt. Även om det mest handlade om mig och min hälsa, blodprover och annat shit så var det så skönt att ha honom där bredvid mig. :)
Den 15 oktober var det dags för ultraljud, en helt galen upplevelse. Vi fick se vår lilla tjej för första gången, en ganska chockartad upplevelse. Det blev så jäkla verkligt. Vi ska faktiskt bli mamma och pappa! Och nu sitter bilderna på Ärtan på kylskåpet.. ja det är ofattbart. Eller så är det bara jag som är trög.. haha. :P
Om jag ska nämna något om hur jag har mått under den här första halvan av graviditeten så måste jag säga att jag mår toppen just nu. I början (då visste jag iofs inte att jag var gravid) så hade jag fruktansvärt ont i "tjejmagen", gick och väntade på mensen men den kom ju aldrig. Har inte varit speciellt illamående under graviditeten, jag har nog kräkts kanske fem-sex gånger sammanlagt under hela grav. än så länge. Däremot var jag fruktansvärt trött de första månaderna, sov som en stock om nätterna och var tvungen att ta en lång powernap varje dag om jag inte skulle ramla ihop i en hög. :P Ja, det har väl varit mitt mående hittills, humöret har blivit mycket bättre och jag kan liksom.. "kontrollera" det bättre. Känner när jag börjar bli ologisk och misstolkande.. så då kan jag styra undan mina attacker. :P Går undan ett tag eller bara andas tio djupa andetag. Tur att jag har en förstående karl. ;)
That's it för now.. Hörs sen :)
Eller jo!
Måste lyckönska Erica som åkte in till förlossningen inatt. Hoppas att allt går bra, att ni och lilltjejen mår finfint. :) Här är Ericas blogg; http://yulla.blogg.se
Köpte gravtest måndag den 28 juli.. mensen var sedan länge försenad och jag mådde verkligen piss. Mitt humör var inte att leka med och jag var verkligen hemsk mot allt och alla. Gjorde testet på eftermiddagen den dagen, hade varit och storhandlat i Uppsala och min karl höll på att plocka upp varorna i köket. Det blev ett starkt plus på en gång, och jag blev både rädd och glad på samma gång. Gick gråtandes ut till älsklingen i köket och bölade i hans armar. Kommer inte ens ihåg vad jag sa riktigt.. Eftersom jag har världens bästa sambo och fästman så sa han typ "så vi ska bli mamma och pappa nu?" och jag bölade vidare. Efter en tio minuters lång, varm kram så skrattade vi lite och pratade om att vi skulle bli föräldrar.. Vilket team vi är. Älskar dig så mycket, Tomas.
Eftersom jag plussade typ i slutet av sommarn så var barnmorskemottagningen här i Rimbo stängd.. så jag fick vänta flera veckor (nästan en hel månad!) innan jag fick prata med min BM. Vi fick komma på inskrivning den 27 augusti. Tomas följde med såklart, kändes jätteskönt. Även om det mest handlade om mig och min hälsa, blodprover och annat shit så var det så skönt att ha honom där bredvid mig. :)
Den 15 oktober var det dags för ultraljud, en helt galen upplevelse. Vi fick se vår lilla tjej för första gången, en ganska chockartad upplevelse. Det blev så jäkla verkligt. Vi ska faktiskt bli mamma och pappa! Och nu sitter bilderna på Ärtan på kylskåpet.. ja det är ofattbart. Eller så är det bara jag som är trög.. haha. :P
Om jag ska nämna något om hur jag har mått under den här första halvan av graviditeten så måste jag säga att jag mår toppen just nu. I början (då visste jag iofs inte att jag var gravid) så hade jag fruktansvärt ont i "tjejmagen", gick och väntade på mensen men den kom ju aldrig. Har inte varit speciellt illamående under graviditeten, jag har nog kräkts kanske fem-sex gånger sammanlagt under hela grav. än så länge. Däremot var jag fruktansvärt trött de första månaderna, sov som en stock om nätterna och var tvungen att ta en lång powernap varje dag om jag inte skulle ramla ihop i en hög. :P Ja, det har väl varit mitt mående hittills, humöret har blivit mycket bättre och jag kan liksom.. "kontrollera" det bättre. Känner när jag börjar bli ologisk och misstolkande.. så då kan jag styra undan mina attacker. :P Går undan ett tag eller bara andas tio djupa andetag. Tur att jag har en förstående karl. ;)
That's it för now.. Hörs sen :)
Eller jo!
Måste lyckönska Erica som åkte in till förlossningen inatt. Hoppas att allt går bra, att ni och lilltjejen mår finfint. :) Här är Ericas blogg; http://yulla.blogg.se
Kommentarer
Postat av: Robban
de verkar avancerad de där med barn. Fast de e skoj att läsa hur de går för er. Spar några bullar så kommer jag och tittar på den där bilden på kylen =)
Trackback
