Wich cigarette do you smoke, Doctor?

Att den reklamen en gång i tiden har varit seriös går faktiskt över mitt förstånd. Vilket jävla skämt.

Från och med i fredags har det varit fullt upp, och jag är trött efter helgens alla "bravader". I fredags var det disputation, Tomas pappa Olle är klart med sin avhandling: "Skolplanscher". :) Han skulle "försvara" den, typ, och en opponent (en professor från Kristianstad) ställde massa frågor om den, hur han tänkte, kritiserade lite och sånt där. Det gick skitbra iaf. :) Efter det så åkte vi hem till fam Jonsson och åt middag och mös. Det var mysigt, Tomas brorsor var där och dom har jag inte träffat tidigare. Eller ja, Stefan en gång, men då pratade vi inte mycket. Tomas hade jour och på kvällen var han tvungen att åka iväg på jobb, så det slutade med att jag satt och spelade domino med hans familj. Ensam. Men det var inte så farligt faktiskt, riktigt mysigt faktiskt.

På lördagen var det jobb som gällde, och stackars Tomas fick skjutsa mig till Rimbo så jag kunde ta bussen därifrån till Arninge. Suck. Men det gick bra, kom ju fram i tid och så. Bara jäävligt trött och seg.
Jobbade, åkte hem, handlade, släpade hem en astung kasse mat. Lagade mat, jättegod mat. :) Senare på kvällen runt åtta så gick jag och Tomas över till Ingela och barnvaktade. Bara Wilma och Louisa som var vakna, Mike sov som en stock. Såg faktiskt inte ungen en enda gång under hela barnvaktningen, så utmattad var han! Dom hade åkt pulka inne i Sthlm hela dan, så det hade varit full rulle hela tiden och alla var trötta.

Runt fyra på morgonen kom Ingela och Luis hem igen. Jag och Tomas travade hem igen och sov några timmar, upp igen vid sju, duscha, krypa ner i sängen igen, mysa, ställa klockan, sova tio minuter till, Tomas skjutsade mig till bussen (fan vad lat jag är. Men det var ISKALLT!), åkte till jobbet. Jobbade. Var astrött. Åkte hem, gick hem på 8 minuter. Hua. Fan. Jag hatar snö och blåst. Bort bort bort.

Så nu är jag seg som tapetklister. Key is sleep. Imorn har jag skola igen, ska bli intressant.

Kramelikram.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0